Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SVENSK-NORSKA LAPPFRÅGAN. 425
logan upphört; att i ett distrikt icke få mottagas flera renar än
det väl kan underhålla och att, om flera anmälas, de norska myn-
digheterne skola anvisa närgränsande distrikt; samt att det ena riket
icke får vidtaga åtgärder som ensidigt träffa det andra och dess
undersåter; så synes i lagen vara intaget allt till Lapparnes fördel
som låter förena sig med någorlunda skydd för jordbrukarne.
Lagens motståndare invända att allt detta, så vida det skall
anses innebära någon fördel, icke innebär någon ny sådan, utan
antingen utgör inskränkning af eller redan finnes i 1751 års ko-
decill, enär denna säger (i 8 10) att Lapparne skall vara tillåtet,
«hädanefter som tillförene, lika med landets undersåtare, få betjena
sig af land och strand till underhåll för deras djur och sig sjelfva",
Detta uttryck: "lika med landets undersåtare" har varit före-
mål för ifriga debatter och många tolkningsförsök. Det synes dock
icke gerna medgifva mer än en tolkning, den som då varande sven-
ske Justitie-statsministern 1869 gifvit deråt i följande ordalag:
«Genom 1751 års gränsetraktat bibehöllos väl Lapparne å ömse
sidor om riksgränsen vid rättigheten att efter gammal sedvana med
sina renar flytta från det ena riket in i det andra och der betjena
sig af land och vatten. Derigenom kan dock ej anses hafva blifvit
dem tillförsäkrad någon ovillkorlig rätt att för sådant ändamål i all
framtid begagna alla de landsträckor eller områden, hvilka vid den
tiden stode för dem öppna, såsom för andra ändamål obegagnade.
Nämnda traktat tillkom icke till följd af något afslutadt krig, som
kunnat föranleda den ena af de kontraherande makterna att fordra
några uppoffringar af den andra, och föga antagligt förefaller det,
att någondera skulle sjelfmant hafva velat afsäga sig snart sagdt all
rätt till stora delar af sitt eget land, för att derigenom bereda en
förmån åt det andra rikets undersåter. Till ett sådant antagande
synes mig ej heller ordalagen i traktaten gifva tillräcklig anledning".
«Grunden derföre skulle vara att söka i 10 $ af den kodecill
af traktaten, som afser Lapparne, der följande ord förekomma:
Alldenstund Lapparne behöfva begge rikenas land, skall det dem efter
gammal sedvana vara tillåtet höst och vår att flytta med deras ren-
hjordar öfver gränsen in uti ett annat rike, och hädanefter såsom
tillförene lika med landets undersåtare, undantagande på sådana
Svensk Tidskrift. 1872. ö:te häft. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
