Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SVENSK-NORSKA LAPPFRÅGAN. 423
Men» om sådan gemensam ansvarighet för af renar vållad
skada pålägges Lapparne, fordrar rättvisan den reciprociteten, att
bönderne gemensamt ansvara för den skada hundarne förorsaka,
har man ock sagt. Detta yrkande är dock helt enkelt en absurditet,
och det beror, som norska regeringen anmärkt, på den föreställ-
ningen, att de bofaste, liksom i sluten kedja, ligga i fält mot Lap-
parne och deras hjordar, för sådant ändamål hålla hundar i stort
antal och hafva jagten på renhjordarna till ett näringsfång. Såsom
vi förut anmärkt är denna föreställning. falsk. Sanningen är, att på
de flesta gårdar hållas 1—2 hundar till skydd mot rofdjuren, nå-
gon gång flera (unga) för pelsverk. Gårdarne ligga mer eller min-
dre spridda, hundarne hålla sig hvar på sitt område, komma alltid
från gårdarna och återvända alltid dit, äro lätt igenkänneliga och
lätt beskrifna, således lätt upptäckeliga. Förhållandet med.hun-
darna är således ett helt annat än med renarna, hvilka de bofaste
icke känna igen ens då de hafva märkena i handom (se komité-
protokollen). Det är följaktligen intet skäl att påyrka denna reci-
procitet, hvilket man vid svenska riksdagen gjorde i ordalag, som
skulle man vilja förbinda till deltagande i ansvar äfven den, som
inga hundar hade. Må man för öfrigt gerna göra föreskrifter i
detta hänseende så många och hurudana som helst; de skada icke,
ty de behöfva aldrig tillämpas.
Följaktligen, om man med nödig, lätt tillgänglig kännedom om
sakförhållandena och med aktgifvande på innehållet af de officiela
handlingarna, betraktar frågan om den gemensamma ansvarigheten,
måste man erkänna att förslaget innebär stora praktiska förde-
lar, att mot stadgandets missbruk är i det samma nedlagd all den
garanti som möjligen kunnat ske, och att öfver hufvud för dess för-
kastande icke finnes någon annan grund än det felaktiga i princi-
pen. Vi skatta principen så högt som någon, men anse honom
böra vika under förevarande undantagsförhållanden; må man på-
minna sig, att äfven i det vida tätare befolkade Sverige, med dess
polis, funnits gemensam ansvarighet för dulga-dråp.
Utom en del bestämmelser om vilkoren för öfverflyttning, hvilka
funnos i kodecillen, men nu mera tillhöra allmän lag, innehåller
nämnde kodecill, äfvensom 1871 års förslag, följande föreskrifter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
