Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"3 ’" OM DEN SVENSK-NORSKA LAPPFRÄÅGAN.
gör det på tjufskytte, och en Lapp berättade, att, då han på bar
gerning gripit ett par rentjufskyttar, desse hotat skjuta honom om
han anmälde saken till laglig beifran. Såsom motstycken härtill
må anföras, dels eu bondes berättelse, att hans barn blifvit af en
Lapp hotade mod stryk, då de från åkern velat bortköra dennes
renar, dels flere bönders uppgifter, att deras hundar skjutits i oträngdt
mål. Hufvudanledningen hvarföre renar skjutas, är dock den, att
bönderne, som icke kunna igenkäpna renarne och derföre icke af-
göra, hvem som är deras egare, vid ex skada icke kunna bevisa
bvilkens renar föröfvat denna utan att förebringa de märkta ren-
öronen; de få icke heller på annat sätt sanningen ur Lepparne..
Beträffande möjligheten för desse att undvika skada på bön-
dernas egendom genom renarna, förklara de det vara alltid mycket
svårt, och under kalla och dimmiga dagar samt under kalla nätter
alldeles omöjligt. Detta torde till en del vara sannrt, nämligen
så ’ till vida att det under sistaämnda förhållanden i allmänhet är
"svårt och någon gång omöjligt; under vanliga förhållanden torde
det möta ganska få svårigheter. Endast på så sätt förklaras föl-
jande erfarenheter, nämligen: att vid mötet i Strömsmo renarne
sades icke göra någon skada, vid Söndre Kroken föga skada, vid
Siettex blott de, som vandra förbi till Kvalö, och detta derföre att
Lapparne skicka (icke tvingas släppa! korna före den egentliga hjör-
den och utan vaktare; att flerstädes vissa Lappars renar sades aldrig
skada, under det att i samme trakt andra Lappars hvarje år gjorde
ohägn; samt att i Sördals-trakten, der ohägnp förut var mycket van-
ligt, ingen skada skett år 1870, sedan uppsigt der införts och
oaktadt 3,000 renar mor än vanligt der vandrat fram.
På frågan om sättet att förekomma renarnes ofredande af
hundar, ansågo Lapparne och till större delen äfven bönderne till-
räekligt med ”klobbning", d. v. s. fastbindandet af trädklossar vid
hundarnes halsar; detta ansågs dock hinderligt för dessas vård om
böndernas hjordar, ty de kunde, så utrustade, svårligen afhålla varg
och björn, En bonde förklarade det enda rätta vara att strax
döda hvarje hund som tog sig för att öfvergifva sin egen hjord för
att förfölja renar. I intet enda fall konstaterades eller ens antyddes
den uppgiften, att bönderne höllo hundar enkom för att jaga re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
