Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN 19 AUGUSTI 17182. 309
hetstidens riksdagar hade deltagit i bestämmandet af fäderneslandets
öden. Antalet af politiskt bildade män var för stort, för att det
parlamentariska statsskickets traditioner skulle kunna falla i för-
gätenhet eller folket nedsjunka i politisk slöhet och likgiltighet för
de allmänna ärendenas gång. Det gick icke för sig att hos
allmänheten inplanta öfvertygelse om sällheten af ett samfunds-
skick, der ”en arbetar och millioner njuta.< Konungens styrelse
kunde derför icke undslippa kritik. Men i samma mon som
denna kritik tillbakavisades till sällskapslifvet, enskilda meddelaa-
den och skriftliga anteekningar, utan att kunna på helsosamt sätt
verka och göra sig hörd på riksförsamlingen eller gonom tryck-
pressen, i samma mon blef den bitter och obillig. Missnöjet, sak-
nande sina naturliga luftningsmedel, spridde sig doft och eiakartadt;
och konungen trodde sig af dess tillvaro berättigad och manad att
strängare tilldraga regeringens tyglar.
Missnöjet härledde sig icke uteslutande från regeringsformen
och den nya förskjutningen af samhällsmakten; äfven konungens
personlighet hade sin dryga del deri. Ty konungens personlighet
betydde nu mera nästan allt för statslifvets utveckling och rikets
väl eller ve; honom tillhörde all makt, på honom hvilade ock allt
ansvaret. Med ofelbar statsmannavishet, outtrötteligt arbete, sträng
hushållning, en vandel utan fläck och en själ utan svagheter, skulle
han måhända hafva kunnat afväpna’ all opposition och sluta sin
regering med samma glans, som omstrålade dess början. Men Gustaf
III var icke någon Gustaf Vasa eller Karl XI, i stånd att genom
outtröttlig uppmärksamhet och jernhård flit beberrska den omätliga
massa af arbete, som han lagt på sina skuldror; ej heller någon
Gustaf Adolf, mäktig att genom snillets öfverlägsenhet och karak-
terens höghet böja allt under sig till fäderneslandets tjenst, utan
att behöfva frukta någon medtäflan och utan att söka undertrycka
öfriga samfundsdelars lofliga frihet och naturliga rätt. Man må icke
förneka Gustaf 1II:s stora egenskaper: hans varma känsla för foster-
landets ära och förkofran, hans politiska mod, bans rådighet i faran,
hans hänförande vältalighet, hans mildhet, försonlighet och högsinta
glömska af lidna oförrätter. Onekligen var han af naturen utrustad
till att kunna blifva en god och stor man. Men de olyckliga tids-
förhållandena hade inkastat partistriderna redan i hans barnkam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
