Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första intrycket, och under känslan deraf helsade man med oskrym-
tad kärlek och tacksamhet den lycklige segraren såsom fäderneslandets
räddare.
Den . nya regeringsformen tillbakavisade ständernas inkräktnin-
gar, återgaf åt konungen riksstyrelsen och valet af sina rådgifvare,
men erkände ständernas lagstiftnings- och beskattningsrätt. Så vida
var allt godt. K. Gustaf II sade sig återställa författningen
sådan den varit före 1680 -— och endast alltför mycket återstälde
han den obestämdhet, som då varit rådande, i former och gränser
emellan samhällsmakterna. Men denna obestämdhet var nu vida
farligare, derför att samhällsbehofven och samhällsbegreppen blifvit
väsentligen utvecklade och förändrade sedan den tid, från hvilken
man hemtade förebilden. Hvad man betecknade med samma ord,
var ej längre samma sak som förr. Det forna riksrådet, till sin
natur mera liknande ett lordernas, hus än en modern regerings-
konselj, hade redan på 1600-talet begynt att finnas alltför otympligt
till att handlägga de med centralisatiopen mångfaldigade regerings-
ärendena; att nu söka återställa det efter Vasa-tidens mönster var
helt enkelt en anakronism, äfven om ämnen till en sådan restaura-
tion hade funnits. Men de funnos, såsom ofvan är anmärkt, ej
längre till: Riksrådet kunde under 1700-talet omöjligen i inre
fasthet och sjelfständig kraft jämföras med riksrådet under Vasa-
konungarnes tid. I riksrådet kunde derföre Gustaf III:s konunga-
makt ingalunda finna den begränsning, den motvigt eller det stöd,
som Gustaf Adolf der hade funnit. Också nedsjönk det till en
blott statsdekoration och behandlades snart af konungen med en
vårdslöshet, som i enskilda meddelanden med hans förtrogna öfver-
gick till begabberi. Under hela 1600-talet hade ständerna tidt och
ofta varit sammankallade, hvart annat eller hvart tredje år, stundom
tätare, sällan med längre mellanskof; men någon föreskrift derom
fanns icke utom i 1660 års additament till regeringsformen. Och
då Gustaf III icke ville och icke kunde tillerkänna denna för en
förmyndareregering afsedda stadga någon allmänt gällande kraft, så
fans i den äldre lagstiftningen iutet, som förband konungen att
låta ständerna sammanträda på vissa tider, eller oftare än han sjelf
pröfvade nödigt; och Gustaf III kunde hänvisa på detta förhållande,
då ban i sin nya regeringsform gjorde riksdagens sammankallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
