Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"DEN 19 AUGUSTI 1772. 808
’ serligen hade sakerna fått Si ”ännan utveckling. Nu måste konun-
gamaktens djupa förfall i -väsentlig mon tillskrifvas obetydligheten,
svagheterna, felen hos de -furstar, hvilkas lott det blef att under
dessa tider häfda kronans rätt. Om drottning Ulrika Eleonora är
icke mycket att säga; hon öfvergaf snart tillämpningen af en grund-
lag, vid hvars stiftande hon knappast försökt att göra någon vilja
gällande; men hon hann dock ’under sin korta regeringstid att gifva
en’ och annan varning om behofvet af nya bommar mot kungligt
godtycke. De begge konungarne, som följde henne, voro föga
skickade att återställa en makt, som förlorat sin grundval i det
allmänna tänkesättet. Utan personlig värdighet och kraft, utan
vilja eller utan förmåga att fullgöra sina konungsliga pligter, lek-
bollar i andras händer, kunde de icke ingifva vördnad för sina
personer, icke förtroende för sina rådslag och afsigter. Ingen af
dem har med odelad håg egnat sig åt regeringsomsorgerna; ingen-
dera sammansmält sina intressen med statens; bägge hafva de fört
en personlig politik, skild från rikets och stundom motsatt dettas.
De försök, som af dem bägge gjordes, att utvidga en makt, som
de icke förstodo att bruka, tjente blott till att skärpa ständernas
misstänksamhet och förleda dem till nya säkerhetsmått mot befa-
radt envälde.
Medan man således på tronen saknade de stora egenskaper,
som i närmast föregående århundraden förlänat den glans och an-
seende, söker man äfven bland de ledande statsmännen irådet eller
vid riksdagarne förgäfves efter några storheter af första ordningen.
Horn står visserligen högt öfver dem, som blefvo hans besegrare,
han sträfvade att upprätthålla freden, att värna Sveriges yttre sjelf-
ständighet och inre förkofran. Men äfven hans statskonst var
mera omständigheternas än grundsatsernas: då han stötte på ett
alltför starkt motstånd i rådet, drog han, för att genomdrifva sin
åsigt, detaljerna af den utrikes politiken under sekreta utskottets
omedelbara handläggning och återupptog det gamla olycksdigra
subsidie-systemet. Härigenom banade han vägen för Hattarne,
" hvilka till att grundlägga sitt välde och genomföra sina äfventyr-
liga planer, endast drefvo till ytterlighet hvad sålunda var begyndt.
Sekteta utskottets allmakt blef hörnstenen för Hattarnes välde; ut-
ländska subsidier till staten och enskilda blefvo dess stödjepelare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
