Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN 19 AUGUSTI 1772. 299
attade boslut. Att borgare och bönder der fingo tillträde, förän-
lrade visserligen i tidernas lopp riksdagens ande, liksom det gjorde,
utt öfverlemnandet af beskattningsrätten till riksdagen kunde synas
verättigadt. Men riksdagens ursprungliga ändamål att vara råd-
ifvare i regeringsärenden blef icke derigenom-ändradt. Carl IX
ådgjorde med ständerna om tusen saker, som hörde till regerin-
’ens detaljer, t. ex. val af sändebud och fältherrar; och Gustaf
idolf införde bruket af ett hemligt utskott vid riksdagarne för att
rttra sig om den utrikes politiken. Riksdagens natur af att vara
nn rådgifvande församling återspeglar sig ock i den första riksdags-
rdningen, som derföre stadgar, att konungen ur de särskilda stån-
lens svar egde taga hvad honom bäst syntes. Förhållandet upp-
’Jörde icke derigenom, att riksrådet uttryckligen skildes från stän-
lerna; och ständerna afbidade icke alltid en fråga från tronen för
tt öfverlägga och yttra sig om regeringsärenden. Lusten att blanda
ig i dessa och att "med konungen vårda riksens rätt”, var i stark
illväxt under 1600:talet; under Carl XI:s förmyndareregering hade
aan hunnit tämligen nära intill frihetstiden.
Detta riksdagens framträngande på regeringsmaktens område
fbröts genom den strid, som upplågade mellan ämbetsmanna-adeln
ch ofrälse stånden å ena sidan och den gamla högadeln med riks-
ådet i spetsen å den andra. Konungen påkallades till skiljedo-
vare i striden, och lik lejonet i fabeln tog han allena segerbytet.
lu följde väl den grundligaste omskapning, som Sveriges samhälls-
kick någonsin under en mansålder undergått. Rådsmyndigheten
Hintetgjordes; den gamla högadeln, som från urminnes tider varit
amhällsskeppets ankare, krossades, utarmades genom reduktionen
ch förringades genom den ohejdade frikostighet, hvarmed de en-
äldige konungarne strödde adliga värdigheter omkring sig; konun-
en tillvällade sig allena lagstiftningsmakten; och om än Karl Xi
ktade ständernas beskattningsrätt, så hyste Karl XII inga betänk-
gheter att af egen maktfullkomlighet utskrifva kontributioner och
estämma beskattningssättet. I hejdlös fart gick despotismen fram-
t, eggad af de kraf som kriget födde; den tillämpade belägrings-
Ilståndet på hela riket, insatte öfver allt utomordentliga mv” |
eter, slog under sig all rörelse och förgrep sig slutliv”
art på sjelfva eoganderätten, denna samhällets grur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
