Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJ
292 - ”” FORNMINNEN.
storia om herresätet Vik; vi hoppas att material måtte förefinnas
till något mer än den rent yttre beskrifningen och egarelängden;
godskomplexens bildningshietoria från äldre tider och jordbrukets
drift under åtminstone de två sista århundradena, från hvilka gårds-
räkenskaper ofta nog pläga finnas i behåll, vore något som aldrig
berde få saknas i dylika arbeten.
Det var naturligt, att de provinsiela Fornminnesföreningarna
skulle söka sig en föreningspunkt i Kongl. Vitterhets- Hist.- och
Antiqv.-Akademien, :som af ålder baft officiel tillsyn öfver rikets
fornlemningar, som af sitt anslag kunde lemna behöfligt understöd
till de i sin första appkormst ej alltid rikt utrustade provinsförenin-
garne, och som i dem måste se välkomna stöd och biträden i sin
verksamhet för forBrminnenas bevarande. Man finner också, att en
beröring mellan Akademien och föreningarna förefannits, och det
"bästa förhållande synes, åtminstone för den utom stående, hafva rådt
:’dem emellan; Den enda punkt, der de kunde hafva kommit i kol-
lision med , hvarandra, frågan om rätten till fornsaker för samlin-
’ garne, lär éj hafva visat sig särdeles ömtålig, och Akademien hade
till och med kunnat lofva att derutinnan förse de mindre muséerne
med bidrag ur sin dublettsamling. De flesta föreningar hade <anslu-
tit sig" till Akademien och i samråd med densamma uppgjort sina
stadgar.
Något måtte imellertid hafva fattats i det förhållande, som
man kunde önska sig mellan Akademien å ena sidan och förenin-
garne eller de för foruforskning intresserade privatmän i landsorter-
nå å den andra. Antingen måtte Akademien något hafva stelnat i
former, i hvilka ett nytt lif inom vår fornforskning icke ville finna
sig, eller också försummat att gå detta lif till mötes och draga dess
krafter inom sin egen krets, eller också icke motsvarat de anspråk,
man med skäl kunde hysa på en stor vetenskaplig institution, eller
också måtte något annat ha vållat, att allt icke var som det skulle
våra mellan "officiel" och "privat" fornforskning i vårt land. Ty
att en spänning mellan divergenta krafter här eger rum, kan ju icke
fördöljas: den gifver sig tillkänna icke blott i enskilda samtal, atan
ock i offentliga uttalanden; den har äfven framträdt än i lena, än i
mera groft tilltagna former inom den nyligen stiftade Svenska Forn-
minnesföreniogen, hvilken ock, såsom af diskussionerna inom den-
samma framgår, sätter som sitt framtidsmål att blifva en ny cen-
tralpunkt för de provinsiela föreningarna.
« Hvad nu än orsaken härtill må hafva varit, säkert är, att der
ej kan sökas i någon svaghet af det sist antydda slaget i Akade-
miens verksamhet. Det kan åtminstone knappast förnekas, att säl-
lan i vårt land så stark och så god vetenskaplig verksamhet af nå-
gon institution inom så kort tid blifvit utvecklad som af Vitterh.-
Hist.- och Antiqv.sAkådemien under de senast förflutna åren. Aka-
demien utgaf år 1864 första häftet af Antiqvarisk Tidskrift för Sve-
rige. Sedan dröjde det fem år, innan andra delen af samma tid-
skrift såg dagen, men denna var 432 sidor stark, och derefter haf-
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
