Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 SVENSK LYRIK.
honom — genom kärlekens sällhet. Vi älska att tro, att förhål-
landet ej är sådant, att kärleken adlar arbetet, utan att arbetet.
tvärtom adlar kärleken. Fjalar besjunger vackert och godt det är-
liga och trofasta, den vackra föreningen af barnasinne och mannakraft..
Gellerstedt är ofantlig älskvärd i sin lilla krets; han har
syn för skönheten i det lilla, enkla, och har en prisvärd finhet.
och korthet i återgifvardet af sina känslor, en korthet, som under-
stundom blir rent af epigrammatisk, en finhet, som en och an-
nan gång blir kraftfull, så att den påminner om Beranger. Vi syfta
här på det lilla, käcka stycket: "Ha i fred", som med kraft.
kämpar "pro aris et focisé. Äfven hans ideal är dock "i
daln — på fåglars sed — ett litet bo". Det blygsamt undan-
gömda besjunger han i växlande toner från den första till den sista.
sidan i sin lilla 56-sidiga samling.
Klockhoff, den tidigt aflidne, hade knappast hunnit mogna, in—-
nan döden afskar en bana, som lofvade mycket godt. Den samma
vänfasta och ärliga karakter, som tillhörde honom som menniska,
ger sig luft i hans dikter, hvilka utmärka sig genom en skärhet
och renhet, så att tanken stundom nästan försvinner i ett musikaliskt
doftande, som nästan alltid är af rent erotisk karakter. En ren,
ogrumlad ungdomskärlek förljufvar hans tillvaro, och han sjunger
som fågeln på gren; — måhända skulle han också ha tystnat som
den, sedan våren slutat.
Vi komma nu till det finaste af det fina.
Den skald, som öppnast medger, att han döljer sitt personliga
lif, är tillika den, som starkast anslår den jäsande tidens toner och
förvandlar dem i klingande harmonier — det är Carl Snoilsky.
Han börjar helt öppet med den hos en skald ovanliga förklaringen :
p»Jag torgför ej mitt hjertas lust och qval,
Att skrynklas ned af obekanta händer,
Min fantasi dig bjerta lekverk sänder,
Men känslans helgedom hålls aldrig fal.»
Är detta höiden af den poetiska jungfrulighet vi påpekat,
eller är det ett poetiskt-aristokratiskt nedblickande på känslolyri-
ken, som en konst, hvilken "hålls falé då den sanna skalden hål-
ler sig för god att inför en "obekant" mängd framställa sina fina
känslor, som skulle "skrynklas"” af att beröra och röra andra men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
