Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MILITÄR-LITERATUE.
533
samma väg trott sig vinna: absolntismen i statsstyrelsen hade födt
en synbar brist på samfundsintresse hos de enskilde och ec
förfärande motsats mellan styrande och styrde; de nya politiska
principerna, folkrepresentationernas större betydelse och den politiska
rösträttens utvidgning, skulle böta detta onda, bygga allt på
individernas samfundsintresse, genom att på dem lägga ansvaret för all
styrelse, och borttaga svalget mellan styrande och styrde, genom att
göra de förre känbart beroende af de senare.
Men hvad man härvid alltför ofta och allt för länge förbisett,
är, att dessa politiska rättigheter i och för sig till sin natur äro
ett oändligen svagt cement, såväl individerna emellan som mellan
dem och det samfund, hvari de ingå. Öfverallt är det vid deras
vindicerande tal om de höga pligter, som skola vid rösturnan,
offentliga politiska möten o. d. utöfvas, och huru individen derigenom
adlas till medborgare; och utan tvifvel ligger häri ett mått af
sanning, som icke får förbises. Men tag nu närmare dessa
rättigheter i skärskådande, hvad finna vi i deras utöfning af denna
sjelfuppoffringens kraftansträngning, som är kännemärket på
verkliga pligters uppfyllande? I sig sjelfva äro de ingenting annat än
rättigheter, oändligt lätta att efter förmåga uppfylla, oändligt litet
betungande, åtminstoue så till vida, att de efter lägenhet kunna
begagnas eller icke begagnas; och mot underlåtenheten att
begagna dem finnes intet annat verkligt korrektiv — än deras större
eller mindre förraånlighet för den enskilde. Redan häraf
framgår ju deras oförmögenhet att ensamma hålla samfundsanda och
medborgerligt sinne vid lif: ännu har ingen enskild och intet folk
kunnat uppfostras till dygd genom aktgifvandet på förmåner. Huru
litet de åter förmå att binda samhällsmedlemmar och
samhällsklasser tillhopa, lär oss ju hvaije dags erfarenhet i Europas
samhällen. Om något varit oron i vår tids politiska utveckling, så
har det varit begäret efter politiska rättigheter, och striden derom
mellan olika klasser i samhället. Man klagar öfver, att afunden
drifver do "orepresenterade" att begära hvad de andre ega. Ja,
hvarför afundas de? Derför att i dessa rättigheter ligger ett
minimum af pligter, men ett lockande löfte om förmåner. Man yrkar,
att endast bildning och sjelfständighet kunna uppbära den makt,
som ligger i de politiska rättigheterna; men huru skall sådant kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
