Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ml LIT AR* LIT El-’ ATUR.
vetenskap som en oförnuftig ar.tiqvitet och motarbetat krigets medel
såsom en onödig lemning från det öfvervunna barbariets dagar.
Yi hafva dervid icke tillräckligt aktat på de dolda krafter, som
arbetat under den lugna och fredliga yta, der humanitet och rätt
åtminstone till principen obetingadt erkändes, och der alla
motsatser tycktes kunna förlikas genom intressenas naturliga harmoni.
Denna älskvärda missuppfattning låter sig af tidsandans allmänna
riktning mycket väl förklaras, men den f§r icke understödjas.
I ett tidehvarf af liflig samfärdsel nationerna emellan inträffar det
så lätt, att de naturliga och nödvändiga gränserna lör hvarderas
individualitet falla i glömska; och man inbillar sig till en tid, att
de äro helt onödiga, till dess slutligen något moment inkastas i
utvecklingen, som värre än någonsin skärper motsatserna emellan dessa
individer, — och ve då de folk, som under tiden förlorat känslan
för sin individualitet eller förmågan att uppehålla deusamma. I en
tid af stark materiel utveckling händer det också lått, att den
öfverensstämmelse, man lyckats framkalla i afseende å de materiela
intressena, — der i sjelfva verket harmonien till en viss grad är
lätt att uppehålla, — helt och hållet drager bort uppmärksamheten
ifrån de djupgående skiljaktigheter folken emellan, som ännu finnas
qvar, och som bero ej blott på deras olikartade intellektuela och
sedliga utveckling, utan än mera på härstamning, traditioner, religiöst
åskådningssätt och inre sociala förhållanden; till dess att plötsligen
midt upp i den materiela freden och sänkan en strid blossar upp,
hvilken genom häftigheten af sina utbrott vederlägger tvifiaren, som
icke trodde på dessa hemliga krafters tillvaro eller makt. Och att
sådana element till verkliga kulturstrider, till krig, der det kan
gälla icke enstaka folks, utan hela kulturformers tillvaro, för
närvarande gro i vår verldsdels inre, det kan knappast undgå den
uppmärksamme betraktaren. De ligga som gnistor i tunder öfverallt
mellan Wolga och Oceanen, mellan Nordcap och Spartivento, och vi
se ju hvarje dag, huru försigtigt Europas statsmän måste trefva
sig fram, för att icke sparka upp eld och lågor framför sig. I ett
sådant tillstånd har man i sanning icke rätt att blicka med
civilisationens öfverlägsenhet ned på krigskonstens barbari, ty i de
pröfningar, vår civilisation i en mer eller mindre aflägsen framtid kan
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
