Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PAB W1NISMEN.
519
bart litet. Huru omärkbart steget må vara, går det blott i en
bestämd riktning, så blir det oändligt stort — genom målet. Men
Darwins små modifikationer, genom hvilka han tror sig kunna uppnå
det mest sammansatta organ, äro i dubbel mening små, ty målet
fattas. "Naturligt urval verkar blott på försök": — organerna hafva
onekligen ett värdigare utseende än det af lyckade försök.
"Naturligt urval verkar också på lif och död" — organerna ha ej denna
pinsamma prägel. Huru en nerv kan blifva känslig för ljus (och
ej nog dermed, huru den kan komma till att öfversätta äfven en
mekanisk, följaktligen inadequat, retning i en ljusförnimmelse) det
behöfver enligt Darwin ej bekymra oss mer än frågan om lifvets
första ursprung. Det är att taga saken för lätt, ty dessa frågor
sammanfalla ingalunda. På de nu lefvande varelsernas kedja kan
man räkna en oändlighet af länkar, der organet ännu icke alls
finnes till; utvecklingen har en nollpunkt att öfverspringa. Det är
bekant, att infusioasdjuren förråda mottaglighet för utifrån
kommande intryck; men finnas några fakta, som tyda på, att det
specifika organet har kunnat utvecklas ur det indifferenta grundlaget?
Man åberopar en analogi. Embryologien användes med förkärlek
af descendensteorien, för att belysa de förvandlingar, som de större
djurgrupperna en gång genomlupit. Hos de högre djurens
embryoner kunna vi följa en sådan utvecklingsgång; särskildt bildas i ögat
åtskilliga af de vigtigaste delarna genom ombildning af
integumen-tet, som ju inom djurriket förmedlar den allmänna känseln. Men
den ytligt uppfattade analogien lofvar mera än den håller, ty det
är blott de ljusbrytande apparaterna, som uppstå på deuna väg, och
här eger ju för öfrigt blott en explicatio impliciti rum:
ärftlighets-lagen visar sin giltighet. Men öfver det andra momentet, hvarpå
just här alltiug skulle bero, tillpassning efter betingelserna, tiger
analogien: i dunklet bildas väl ej ögat genom tillpassning till det
obekanta Ijnset. Men analogien har äfven ett direkt ovänligt svar.
I en anhopning af ett mörkfärgadt pigment kring ändan af en nerv
brukar man ju se första antydningen till ett synorgan, ja man har
till och med trott sig redan genom närvaron af blotta pigmentet
berättigad att förutsätta ljusperceptioner. Men hos embryot
ärredan hela ögat anlagd t, innan pigmentbildningon följer. — Man rör
sig i beständiga cirklar: innan något kan ärfvas skali det först
fördärfvas; och naturligt urval förmå vi dock endast tänka oss verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
