Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
OM DABWINI8MEN.
dessa föreställningar, ju flere äro också de analogier som arbeta
sig fram.
Analogier äro oändligt förledande. Många tankar få vind i
seglen. Och här ser det onekligen ut, &om om de oemotståndligt
tvingade mig tillbaka till den enkla cellen, protoorganismen, såsom
till den ej blott ideela, ej holler blott historiska, utan såsom till
den genealogiska utgångspunkten, från hvilken denna oändliga
mångfald af varelser tagit sin böljan. Det hittills söndrade flyter
tillsammans i en enhet. Det ligger någonting frestande stort i denna
föreställning, och i den uppgift som ställer sig för tanken, att
liksom andeligen skapa om alla dessa gestalter, framgångna ur det
invecklade växelspelet af verkande orsaker, af i materien nedlagda
•krafter.
Men en analogi må se hur förledande ut den vill, den är dock
i och för sig ej annat än en hypothes. Logiken varnar oss för
att utan vidare från liknande företeelser sluta tillbaka till orsaken.
1 den naturliga fortplantningen ligger visserligen grunden till
individernas succession, och öfverensstämmelsen mellan dessa, såvidt de
höra till samma art, beror på ärftligheten; meu hvad berättigar o&é
ännu att också öfverflytta samma grund till arternas ännu så
ofullständigt kända successiou och med detsamma öfverföra denna
uppfattning af förvandtskapen på ännu vidsträcktare kretsar?
Rättfärdigar blotta behofvet af en "förklaring" sådant? Individets historia
visar oss visserligen utvecklingen af det sammansatta ur det enkla,
men det enkla har här åter ett annat sammansatt till sin
nödvändiga förutsättning. Arternas historia visar oss visserligen
uppstigandet af det sammansatta från det enkla, men detta blir qvar vid
sidan af det förra. Ingen har för öfrigt skarpare betonat den så
att säga embryonala karakteren af de äldre organismerna i
förhållande till de sednare än just Darwinismens oförsonlige
motståndare, den celebre Agassiz.
Naturvetenskapens historia visar oss utan tvifvel mången
upptäckt, till hvilken en lyckligt uppfattad analogi har ledt spåret —
jag behöfver endast nämna namnen Newton och Cuvier; — men den
visar oss också, att falska theorier mestadels hvilat på förfelade
analogier. De stora uamnen kunna också varna. Analogien har,
som sagdt, allt det provisoriska i en hypothes. Man vet väl hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
