Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
OM DARVINI8MKK.
verkstälda besittningstagande af det okändas område, hvilket
vetenskapen alltid förut trott sig böra nalkas med så varsamma steg,
är det månne också en vetenskaplig eröfring?
Vi inträda inom kretsen af de Darwinska metamorphoserna,
mindre nyckfulla, det är sant, men föga mindre underbara än de
om hvilka Ovidius på sin tid skref. Det skall kanske hafva sin
nytta med sig att till en böljan stauna vid några speciela fall,
utan mycket väljande tagna ur hopen af de anförda exemplen. Att
sätta sig ned och enligt de uppstälda lagarna konstruera en
utvecklingsgång för en organism i allmänhet,, en tänkt storhet, hvilken
man försätter i godtyckligt valda yttre förhållanden, kan kanske
vara ett godt prof för tankebyggnadens logiska sammanhang, men
A och B intressera oss dock bra litet — om icke för annat så för
sin oändliga medgörlighet; — först när vi se förvandlingen gripa
verkliga varelser af kött och blod, kan det rätta deltagandet vinnas.
Anatomen finner foglarnas hela organisation så företrädesvis
anlagd på att sätta dem i stånd att med lätthet höja sig i luften,
att en fogel, som ej kan flyga, förekommer honom som den största
anomali i naturen. Men sådana anomalier finnas många; strutsen
är ett välbekant exempel derpå, pinguinen ett annat, och många
gradationer i flygförmågan liksom förbereda oss på den punkt, der
den alldeles skall upphöra. Men de kunna också möjligen afslöja
för oss den verkliga utvecklingsförmågan. Darwin menar, att
strutsens stamfader hade ungefär samma vanor som trapparna, hvilka
för att undkomma förföljelser hellre begagna sig af sina snabba
ben än af vingarna. Under successiva generationer förökades
storleken och vigten af dess kropp, i samma mån begagnades vingarna
allt mindre, till dess de slutligen blefvo odugliga till att höja den
tunga fogeln i luften. Naturligt urval gaf honom dock en
ersättning på ett håll för hvad det fråntog honom på ett annat: de på
en gång snabba och starka fötterna äro på dubbelt sätt lämpliga
försvarsmedel.
Vi se i det nu anförda fall den förutsatta verkan af ett organs
bristande användning. Ett exempel på föränderliga lefnadsvanor
hos individerna af samma art lemnar en för oss alla välbekant fogel,
talgoxen. "Vi se den än klättra i träd lik en trädkrypare
(Cer-thia), än dödar den små foglar genom slag i hufvudet såsom törn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
