Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163 BEN ANDRA OKTOBER 1871.
af rättvisans kraf p& doras omedelbara afskaffande, att den snarare
skulle föranleda anspråk på någon ytterligare ersättning för den,
som en kortare eller längre tid varit utsatt för deras orättmätiga
tunga. Äro Grundskatterna åter räntor, d. v. s. förmögenhetsandelar,
som icke på något sätt tillhöra jordegaren, utan innehafvas af
staten, så kan naturligtvis ingen billighetshänsyn, på sin höjd
endast en barmhertighetskänsla, förmå staten att skänka honom
desamma, lil:som det ju icke är af billighet utan af barmhertighet,
som den, hvilken eger något, deraf gifver åt en annan hvad denne
saknar. Men som en sådan barmhertighet onekligen skulle komma
att kosta staten en stor del af hans tillgångar, är det ju icke
underligt, att grundränteprincipens anhängare vanligen afråda från dess
ntöfvande. — Här kan icke heller talas om en sådan billighetsprincip,
som vid inkomstbeskattningen föranleder bestämmandet af en minsta
beskattningsbar inkomst, ty grundräntorna höra ju icke till
jordegarens inkomst, och att nedsätta grundskattenia för en fattig
jordegare vore ju derför icke att afstå från beskattning af det till
lifvets uppehälle nödvändiga, utan att lemna ett bidrag till hans
inkomsters ökande. Och särskildt måste man från denna ståndpunkt
finna något ytterst oriktigt i de stundom framstälda förslagen, att
nedsätta grundskatten å de hemman, der den öfverstiger en viss
procent af hemmanets afkastning, eftersom detta ju icke hade
någon rimlig mening utan antagandet, att det är från jordegarens
inkomst som grundskatten utgår, och eftersom det ju alldeles icke
är sagdt, att de mest onererade hemmanen innehafvas af de mest
lindringsbehöfvande egarne.
Likfi litet, ja, i sjelfva verket ännu mindre, torde det
lyckas att föra de motsatta principernas anhängare till
öfverensstämmelse på det statsekonomiska området, eller der det blir
fråga icke om rättvisa mot beskattade personer utan om s. k.
rättvisa mot kapital och näringar. Ty här r&ka de, just till
följd af olikheten i s|jelfva utgångs- och synpunkten, i en tvist, der
den ene knappast synes förstå den andres mening. Å ena sidan
beskärmar man sig öfver att "beskattningen af jordkapitalet är så
mycket drygare än beskattningen af andra kapital" eller t. o. m
att "det kapital som i jordbruket användes blifver nftra nog fyra
gånger mera belastadt, än om det användes i andra näringar," eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
