Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myhtprIgans sta ställning.
393
främsta uppgiften att finna det som alla mest saknade — inbördes
öfverensstämmelse till lftttnad för den ömsesidiga förbindelsen.
Lägger* man nn härtill, att reformförslaget utgick från Frankrike, hvars
styrelse och folk b&de af lynne och af tradition gerna sysslat med
kosmopolitiska angelägenheter och gripit efter initiativ i de stora
kulturfrågorna, så var det alldeles naturligt, att hufvudvigten skulle
läggas just på gemensamheten nationerna emellan i detta stycke.
Derigenom fick också hela frågan sin ovanligt tilldragande makt
för alla theoretici och äfven för de praktiske män, hvilkas synkrets
var vidgad ut öfver dagens behof och den egna lilla affärens
trånga gränser. Hon kallades, och var ock i sjelfva verket, en
kulturfråga, för hvilken man kunde känna sig hänförd, och som i
betydelse’ kunde ställas tillsammans med de stora uppgifter, på
hvilkas lösning mensklighetens heroer arbetat under sekler. För
historikern var det lätt att uppvisa, huru civilisationens utveckling
pekade hän mot en dylik reform; för framtidspolitikern var den en
vigtig länk i den stora kedja, som skulle förbinda folken till fred*
lig samverkan och allmänt brödraskap, för ekonomen och
statistikern ett. storartadt steg framåt till underlättande af arbetets och
bytets vilkor; från detta läger kunde man med skäl framhålla, att
reformen till sitt väsen var af demokratisk natur, en förändring
som syftade till nedbrytandet af hindren för de små arbetarne inom
handelns verld.
De svårigheter, med hvilka anhängarne af en dylik reform hade
att kämpa, voro imellertid mer än vanligt barska och envisa.
Tröghetens motståndskraft var ögonskenligen i denna fråga särdeles
stark, och det föll sig kinkigt att finna nog kraftiga häfstänger för
att betvinga densamma. Kommorsiela privatintressen reste sig mot
sjelfva principen, som hotade att rubba bestående förvärfsgrenar;
nationela antipathier reste sig mot hvarje principens tillämpning,
som hotade att rubba traditionela myntförhållanden. De intressen,
till hvilka man hade att vädja, voro icke här, såsom i
frihandelsfrågan, af allmän och imperatorisk art; de praktiska förslag, man
hado att bjuda, kunde icke här lämpas efter hvarjo lands egot lynne
och fordringar. Ömsesidiga eftergifter och medgifvanden voro
nödiga, och cftergiftor af sådan beskaffenhet, att de djupt skulle
ingripa i de flesta folks inre förhållanden, genom sina verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
