Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR.
389
Fr&n eu resa af Gustaf ljunggren. Lund 1871. 277 sid. 8:o
•(2: 75).
Det är märkvärdigt, med hvilken makt vi nordboar lockas
söderut. Hvar och en af oss är mer eller mindre ett stycke Arthur,
för hvilken söderns varma och rika länder äro som
"Lycksalighetens öu, dit han längtar att någon gång i sin lefnad få sträcka
sin flygt. Gerna följa vi äfven dem, som teckna, sina vallfärder till
de förlofvade länderna, och en viss rikedom har också på senare
år utvecklat sig i denna art af literatur. Det är ej längesedan i
denna tidskrift anmäldes ett första klassens arbete i denna väg,
nemligen Egron Lundgrens i vår tanke oöfverträffliga skildring af
en konstnärs sorglösa lif i skönhet och glädje, — och vi ha redan
någon tid egt ett arbete i samma riktning, som också i sin art är
en "first-rate work", nemligen prof. Gustaf Ljunggrens teckningar
t(Från en resa". Det bästa med de båda arbetena är, att de,
äfven der de ega gemensamma ämnen, i skildringen af Italien, ej
utesluta hvarandra: är Lundgrens penna en pensel, som älskar
glödande färg, lekande lif och jollrande fröjder, så är Ljunggren mera
den fine iakttagaren, den säkre tecknaren, den intressante
uppdagaren inom en rymd, som icke är tillgänglig för ögat, på samma
gång han eger en utmärkt förmåga att meddela sina bilder äkta
konstnärlig afrundning och göra hvar och en af dem till en utsökt
genrebild. Det är isynnerhet tvänne omständigheter, som i dessa
taflor, enligt anmälarens tanke, äro att beundra: först och främst
sjelfva bildens komposition, hvilken visar sig vara frukt af hvad vi
nyss nämde en äkta konstnärlig förmåga, nämligen i att
sammansmälta och sammanställa en mängd af först iakttagna smådrag ur
romanlifvet, så att de bilda ett helt, der ingen del öfverväger på
de andras bekostnad, och der ej heller enheten störes af
detaljernas öfvervigt och oroande mängd; samt vidare den ypperliga lasur,
för att begagna ett sådant atelier-uttryck, den slöja af fin ironi,
som gjuter sin stämning öfver det hela. Det är icke första gången
det öfverlägset konstnärliga i författarnes framställning, dess
klarhet och måttfullhet, tilltalar oss på ett augenämt sätt. Det ligger
i den ingen eld, ingen entusiasm, men också ingen öfverdrift,
ingen obetänksamhet; den glöder icke, men den är derför iqke kall;
det är snarare en jämn, tilldragande värme, som behagligt berör
den läsande, och om vi i intet af författarens arbeten sett denna
utvecklad såsom här, så är detta intet fel hos hans föregående
verksamhet, utan orsaken ligger helt enkelt i ämnet: det är icke
den vetenskaplige estetikern, som här yttrar sig, utan det är den
praktiske estetikern, det är ett stycke skald, hvarmed man här gör
bekantskap. Man är hos oss allt för mycket van att tänka sig
benämningen skald blott i sammanhang med förmågan att skrifva
ojämna rader, med meter och rim, och dessa må nu innehålla
hvilka torra och prosaiska saker som helst, reflektera och docera
aldrig så mycket, blott formen är ståtlig och går i rytmisk takt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
