Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skönliteratur.
Ch. Dickens: Pickwick-klubbens efterlemnade Papper, öfvers, af
C. J. Backman 1871. h. 1—3.
För något mer än ett år sedan flyttade en ny invånare in i det
s. k. "skaldernas hörn" i Westminster Abbey. Det var Charles
Dickens’ stoft, som Englands pantheon, ehuru icke utan motstånd,
lyckades tillegna sig. Hans odödlige ande åter lefver i hans verk,
och det är der vi hafva att samla de spridda dragen till den bild,
vi vilja försöka att gifva af en bland de rikaste, originellaste och mest
varmhjertade diktarepersonligheter, som någon tid haft att framvisa.
Innan vi likväl öfvergå till framställningen af Dickens i hans
verk, torde den frågan böra besvaras: huru han kan få sitt rum i
en tidskrift, som företrädesvis kallar sig svensk?
I föfsta rummel gäller naturligtvis om Dickens hvad som gäller
oui hvarje framstående tänkare eller konstnär: ehuru ban närmast
har sin rot i sin egeu tid ocli hos sitt eget folk, tillhör dock den
sanning och den skönhet, hau uttalat, alla folk och alla tider. Ja,
ju mera nationel, ju mera sin tids barn han är, d. v. s. ju fastare
han står på verklighetens grund, desto vidsträcktare blifver hans
inflytande. Så t. ex. är Bellman, deu mest nationele bland alla
svenska skalder, också den, som i de stambeslägtade landen,
Danmark och Tyskland, är föremål för den största beundran; på samma
gång som orsaken till det jämförelsevis riuga inflytande, den
romantiska skolan på det hela egt, och till den förkättring, för hvilken
hon varit utsatt, utan tvifvel ligger deri, att hon förlade sitt
poetiska ideal till en längesedan förgången tid och till varmare
luftstreck. På samma sätt är det också liffullheten i Dickens’
skildringar, som gör dem så universella. Det är visserligen nästan
uteslutande engelska förhållanden, som han målar, men på ett sådant
sätt, att hos dessa originella figurer, hvilka tydligen blott från Albions
ö kunna leda sitt ursprung, det allmänt meuskliga anslår de
sym-patetiska strängarne i hvarje läsares bröst. Det är derför det all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
