Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVARSFRÅGAN OCH DE FEM RKSKRVASTERNA. 335
icke rönt den uppmärksamhet den förtjenat, ty när passionerna
inom det politiska lifvet firo lføsläppta, vill man icke gerna lyssna
till nägra försonliga ord. >
Diskussionen inom Första Kammaren tycktes af skäl, som vi
icke anse oss behöfva ens antyda» till en bOrjan vilja lemna den
rättsliga sidan af frågan alldeles ur sigte, och det var först efter
vänlig erinran af frih. De Geer och grefve H. Hamilton, som
Kammaren beqvämade sig att äfven fästa något afseende på denna sida
af saken. Vi hafva så mycket mera skäl att återkomma till denna
Kammares diskussion i ämnet, som det var endast här den
vigtigaste eller den militära frågan erhöll sin rätta belysning.
Inom Andra Kammaren åter erhöll den rättstiga sidan af
frågan en så mycket grundligare behandling.
Herr Sven Nilsson framlade åtskilliga historiska dokumenter,
hvarmedelst han ville ytterligare motivera de åsigter och det
beslut, som finnas uttryckta i Utskottets utlåtande. Herr Key
vederlade påståendet om lättheten att, å ena sidan, utsträcka indelta
soldatens öfningar och, A andra sidan, förkorta tjenstetiden, dermed,
att detta vore helt enkelt att lägga ökade bördor på rust- och
rotehållare. "Man tänker icke ens", yttrade han, "hvad det för
dessa innebär att låta karlen vara borta huru. länge som helst»
icke heller på de kostnader, som en oftare förnyad städja och lega
skola medföra." Åtskilliga yttranden i Öfrigt inom deuna Kammare
g&fvo vid handen, att det gamla goda förhållandet, som förr
kunnat råda mellan rust- och rotehållare, å ena, och soldaten, å andra
sidan, lossnat på samma sätt som bandet mellan husbönder och
tjenare.
V. talmannen herr Mannerekantz ansåg det bästa man kunde
göra vara att, p& sätt de Fem reservanterna föreslagit, fixera
soldat-lönens värde inom något viset belopp, som sedan icke finge
öfver-skridas samt låta rekryteringsbestyret öfvertygas af armébefälet.
Jämte det han visade den stora fördelen af vakansafgifter,
hvarigenom det svåraste hindret skulle undanrödjas för att bilda en ny
mera krigsduglig stam, på samma gång som öfvergången till en
krigsförfattning uteslutande bygd på allmän värnepligt på detta sätt
skulle betydligt underlättas, föreslog han att vid värdebeloppets
bestämmande göra den eftergift, som af reservanten i Försvars-Utskot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
