- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
266

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266 två författare från 1840-talet.

höjdes genom den lindriga stanmingcu. Inom riksdagen yttrade han
sig förnämligast vid behandlingeu af humanitets- och kulturfrågor,
och hans anföranden afhördes alltid med odelad uppmärksamhet
och åtföljdes merändcls af lifligt bifall. Någon gång uteblef
effekten, och talets beräknade spets trubbades till en platthet, men
sanningen kräfver erkännandet, att det ej skedde ofta.

Yi beklaga, att utrymmet ej tillåter oss att anföra
exempel på Blanche^ tal hvarken i den allvarsammare eller i den lättare
stilen, såsom t. ex. det bekanta i teatcrfrågan 1868. Imellertid
kan väl sättas i fråga, huruvida Blanche’s riksdagstal voro de mest
lyckade. I ett fall voro de det, ty de voro mera måttfulla, än
dem han höll vid åtskilliga andra tillfällen, då han understundom
lät inspirationen lyfta sig till rymder, från hvilka det var svårt att
komma ned till jorden igen. Åhörarne, åtminstone do mera naive
bland dem, följde också med på luftfärden, efter hvars slut dc
kände sig( litet vimmelkantiga, ej fullt vetande, hvar de voro hemma. De
ämnen, till hvilkas tjenst Blanche brukade sin stora talgåfva, voro i
allmänhet ej ringare än de högsta: stora fosterländska minnen,
såsom Engelbrecht och Karl XlLte; nationella rörelser och bland
dem i första rummet frivilliga skarpskytteidéen; förtryckta
nationaliteters rätt och dylikt. En kort stund efter det ban för en del af
Upsala studentkår hade, å festkomiténs för Karl den tolftesstoden
vägnar, hållit ett bländande och värmande tal, hade han för alltid
upphört att andas, d. 30 November 18G8.

Denna teckning är nu afslutad; blott ett enda ord må ännu
tilläggas. Huru långt lif minnet skall bestå åt Wetterbergh och
Blanche såsom författare, är naturligen svårt att afgöra, men med
all säkerhet torde det låta säga sig, att klassicitctens odödlighet
knappast kan komma deras arbeten till del. Men som trogna och
ädla söner, de der af hjertat önskade och med stora krafter
arbetade för en stor och lycklig framtid för sitt land, förtjena de att
länge lefva i sitt folks tacksamma hågomst.

A. Flod man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free