Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FÖRFATTARE FRÅN 1840-TALET.’
255
ster Blackstadius, En trappa upp och på nedra botten,
Rika Morbror, En födelsedag på gäldstugan, Hittebarnet
och hvad de allt hette, dessa tokroliga "blanchiader" vitnesbörd
oui en så lefnadsfrisk och sant komisk uppfattning, att de till och
med skulle försvara sin plats inom en i detta afseende mycket
rikare literatur än vår. De hafva också åt sin författare skänkt
hans första och kanske äfven mest bestående rykte. Fabeln i dessa
var väl, såsom redan är antydt, oftast lånad, någon gång till och
med ur andra eller tredje hand, men i detta fall följde Blanche
endast så godkända auktoriteter som t. ex. Shakspeare, Holberg och
Scribe, helst han, äfvenledes efter deras exempel, omarbetade den
i sin fantasi och så gjorde de derpå bygda lustspelen till
sannskyldiga svenska originaler. Det vigtigare i karakteristiken och den
qvicka dialogen voro alltid Blanche’s egendom; typerna voro
ge-nomsvenska, oftast rena Stockholmsoriginal, dem författaren
förflyttat från "nobis44 eller från gatan direkt in på scenen; hvad gjorde
det då, om idéen var fransk eller tysk, lustspelet blef i alla fall
äkta svenskt. Eller hvem anser väl Konjander för en mindre svensk
typ än Job Kurk, derför att den förre är en gengångare af en viss
mr Roquelaine? Tvärtom är det just i den starkt utpräglade
lokalfärgen och i den osökta verkliga qvickheten, som Blanche^
bestämda företräde framför våra öfrige lustspelsdiktare ligger. Såsom
särdeles lyckade accessoirer till Blanche^ komedier förtjena hans
kupletter att ihågkommas. De äro alltid på sitt ställe, alltid qvicka
och synas ej, såsom i en del nyare lustspel, stå der för sin egen
skull, utan hafva alltid någon betydelse för handlingen. Jämför
man t. ex. kupletterna om "Uret" och "Hjertat" ur J. Granbergs
"Längtan efter äfventyr" med kören "Hel dig, du stadsmajor etc."
och dennes svar i Rika Morbror, eller med frukostkören i
Stockholm, Westerås och Upsala, måste medges, att de förra, huru
tillspetsade och utarbetade de än må vara, dock rättvisligen
framkalla frågan: "hvad gören J här?", under det de senare i all deras
enkelhet äro ett lustigt och osökt uttryck af situationen. En och
annan af Blanche’s kupletter, såsom den s. k. Riovisan och
gesällvisan i Jern b ärar en nådde på sin tid den allra högsta grad af
popularitet, lefde i ordets egentligaste bemärkelse "på folkets
läppar" och speltes af positiven. Melodierna till sångerna i hans tea-
17
Sv emk Tidnkrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
