Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
TVå FÖRFATTARE FRÅN 1840-TALET.’ 242
sen. De voro också sftrdeles egnade att läsas inför unga flickor
och barn, ty de utmärkte sig alltid för en hjertlig ton och ren anda
samt brådmognade icke den ungdomliga fantasien genom att för
henne öppna okända rymder. De äldre anslogos af den natur och
sanning, som i dem uttalade sig, och nog fans det åtminstone en
liten gosse, som vid åhörandet af Trohet intill döden hjertligt
begret den stackars Fylax’ öde. Det var den äkta svenskheten,
enkelheten och hjertligheten i hans diktning, som, midt ibland det
tillkonstlade och uppskrufvade, hvaraf dåtidens literatur var
uppfyld, förskaffade Onkel Adam en så talrik och tacksam publik.
Läsarnes fantasi hade nämligen först blifvit öfverretad och sedan
förslappad, så att man nu längtade efter någon verklighet i dikten
och framförallt efter något för hjertat tilltalande. Författaren gaf
båda delarne, allmänheten förtjustes deraf, och till och med
kritiken erkände hans värde. "Frejas", såsom både sträng och rättvis,
ansedde kritiker kallade honom redan tre år efter hans första
framträdande "en af våra mest värderade prosaister", och Wieselgren
räknar honom "till det enkla talspråkets klass, såsom|den der söker
att åstadkomma den största effekten genom de enklaste medlen".
Sjelfva den skizzartade framställningen i dessa äldre
berättelser ur medelklassens lif var här fullkomligt på sin plats. Der det,
såsom i En generalmönstring eller En revolution, var fråga
om tecknandet af en enda komisk situation, var detta
framställningssätt betingadt af sjelfva innehållet. Men äfven der förf. såsom ofta
hände, t. ex. i Grannflickorna, Nyckeln, Familjen i
Gåsgränden, skildrar den parallela utvecklingen af ett par
mennisko-öden, medför skizzen den fördelen, att anspråket på en strängare
individualisering blifva mindre, om ej alldeles förfaller. Dessutom
låter Onkel Adam oftast sina handlande personers öden bestämmas
genom yttre omständigheter, såsom förmögenhet, samhällsställning,
uppfostran o. d., hvilket gör det möjligt att i några få betydande
situationer teckna dem, något som deremot icke skulle låtit sig
göra, ifall utvecklingen hade skett inifrån, ur personlighetens eget
hjerta och sedliga karakter, då naturligen en vidlyftigare
psykologisk analys blifvit nödvändig. Så skarpt öga, vår förf. ofta röjer
för det i yttre afseende karakteristiska, lika ringa förmåga har han
att uppfatta karakterens innersta sida. Det är derför också typer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
