Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-SVENSK POLITIK 1742—50.
201
vore afsluten på andra vilkor än de föreskrifna *). Danmark
rustade derföre både på Seland och i Norge; dess flotta lopp ut,
och danske officerare utsändes i de svenska landsorterna, för att
underhålla missnöjet, möjligtvis äfven för att tjena upproriska
hopar till anförare. Och i den danske konungens konselj beslöts den
21 September 1743 att inom fjorton dagar börja fiendtlighcterna.
Men detta beslut kom oj titt verkställighet. Mot de rådgifvare, som
ville förmå Christian Yl att med våld genomdrifva sin sons tronföljd i
Sverige, stodo andre, som endast ville begagna prinsens anspråk till
framtvingande af en fördelaktig uppgörelse med holsteinska huset.
Och den 10 Oktober beslöts att för då varande år uppskjuta
fiendtlig-heterna, men hålla krigsmakten öfver vintern samlad och slagfärdig.
Till detta beslut bidrog väl ock i väsendtlig mån. att utsigten till
en lycklig utgång af ett anfaill på Sverige var förmörkad" genom
ryska flottans förening med den svenska i södra delen af Östersjön.
s Den blef det än mer gonom ryska hjelptruppers och galerers
an– komst till Sverige vid midten af Oktober. — Den uppgörelse, som
al-ternatift Önskades, kunde man deremot hoppas vinna genom
rustningar, hvilka tvingade Sverige att hålla sig på en tröttande och
kostsam krigsfot. Och en sådan uppgörelse hade Danmark allt skäl
att, äfven med betvdliga kostnader, söka, innan både Sveriges och
Rysslands troner intogos af holsteinske prinsar. Men dä Adolf
Fredrik ej kunde så snart förrn^ dertill, nöjde sig dock Danmark
till en början med Sveriges förklaring, att det ej till störande af
lugnet i norden skulle begagna tillfället af de tvister, som kunde
uppkomma mellan förstnämnda rike och holsteinska huset. Härpå
följde en öfverenskommelse om ömsesidig afväpning. Å den nä
öfverenskommelse utvexlades ratifikationerna den 5 Mars 1744.
Det var dock, såsom sagdt, blott till en början Danmark
åtnöjdes med denna förklaring, och det var’blott till en början
det dermed kunde åtnöjas. Det oroades med skäl af Adolf
Fredriks vägran att gå in på uppgörelsen. Och då Rysslands politik
mot Adolf Fredrik ändrades, hade det lätt att vinna Danmark för
3] Härvid förtegs, att Sveriges fredsombud fått tillst&nd att icke
för någon ringa omständighet eller dittills icke omtalad afträdelse låta
underhandlingen afstanna, om freden kunde ernås i hufvudsak på de förut
bestämda vilkoren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
