Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Skönliteratur.
En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref af
Egron Lundgren. Italien och Spanien. 336 sidd. 8:0.
Stockholm, P. A. Norstedt à Söner. 3,00.
Att anmäla ett arbete som detta kan egentligen icke bli annat
än att skrifva en hymn, eu lofsång öfver, att det dock ännu finnes
poesi i verlden, och detta kommer helt enkelt deraf, att man
ovilkorligen smittas af författarens glada lynne och hans glödande
hänförelse. Den, som icke varit i södern, utbrister troligen inför
de taflor, som här upprullas, i Mignons: "Dahin, dahin"! — och
den, som en gång haft den lyckan att lefva dess lif och njuta af
dess skönhet, får med ens fantasin så uppfylld af lockande och
lekande bilder, hvilka legat gömda och slumrat i hans inre, att han
åter vore färdig spänna vandringsrenseia på axlarne och från
drii-vor och kyla än en gång vallfärda till
"Il bel paese dove il si suona".
Så har det gått anmälaren, och utan tvifvel flere med honom.
Egron Lundgren — vi behöfva hvarken kalla honom herre,
hof-målare eller dylikt, ty han är väl känd utan alla titlar — har
med sina anteckuingar frambragt samma verkan, som "Kuhreihen"
berättas åstadkomma på schweizaren och tyrolaren; do ha
framkallat någonting liknaude den djupaste hemlängtan, men icke af
sjukligt, nedsättande, krafttärande slag, utan en sådan, som hvaije sinne
med liflig känsla erfar inför ett skönt konstverk eller vid åhörande
af hänförande poesi. Det är en lyftande, renande och befriande
längtan till poesins egen verld, här representerad af södern, men
en längtan ej blott för söderns egen skull, för dess skönhet,
rikedom och värme, utan först och främst för det sätt, hvarpå denna
längtan väckes till lif, ty vi erkänna oss här stå inför ett
konstverk, i sin art, genom omedelbarhet i uppfattning och konstnärlighet
i framställning, lika tändande och fyllande med lif som den yppersta
dikt. Och hvad vi isynnerhet beundra i denna konstnärliga
framställning, det är målarens, färgkonstnärens förmåga att, när han
målar med ord, och icke med färger, göra det just så, som man
med ord skall måla, att han så klart är medveten om, hurusom
han vid skritbordet förer icke längre peuseln, utan pennan i hand,
att han, med ett ord, visar sig vara lika säker stilist som han
är färgniästare. En ovanlig och en välsignad förening! Ingen ser
verlden med klarare ögon än konstnären; men det är icke alltid
han eger förmåga att gifva form både åt dou bildande och diktande
fantasins gestalter; och försöker ban sig i det senare, händer ej
sällan, och ganska naturligt, att han tecknar i stället för att
beskrifva, att han blir grafisk i stället för musikalisk, att hau gifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
