Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i41) om betydelsen ap en sven8k öfversättning af platon.
det andra; så är också den sanna verlden en verld af andliga
realiteter, som i hvarandra ingå och bilda ett system. Såsom den
ena tanken timligt föder den andra i en menniskosjäl, så bär den
ena idéen den andra i sitt sköte evigt och oföränderligt. Och såsom
allt tänkande syftar tillbaka till en tanke, som enande
sammanbinder allt; så äro alla idéerna iuneburna i en högsta idé, för
hvars sknll allt annat är: det godas idé. En sådan verld af
skönhet och ljus är den sanna ^verlden: denna närvarande yttre och
kroppsliga tillvarelsen är blott en ofullkomlig afbild af den andliga.
Till den andliga verlden trår all lifvets och mensklighetens rätt
förstådda längtan; endast genom att med henne införlifvas vinner
den menskliga kunskapen och den menskliga viljan sin
pånyttfödelse.
Detta fann Platons tanke i den personliga verlden. Vi
igen-käuna här tydligen några af de grunddrag, som enligt Kristi och
hans apostlars vittnesbörd skulle karakterisera det slutliga
Gudsriket. Det är ett rike, som icke är af denna verlden, i thy att
det är frigjordt från tidens växling och det kroppsligas föryttring;
det är ett rike af idel andliga realiteter, som tillsammans bilda ett
organiskt helt och alla äro sammanslutna i och under en högsta
enhet; och alla dessa andliga realiteter äro med menniskans
innersta åtminstone mycket nära befryndade: de äro det fullkomligt
homogena innehållet för hennes tanke och hennes salighetstörstandc
viljas innersta mening.
Men mer än detta blefvo de icke för Platons tanke. De
blefvo aldrig personer. De äro reflexer af ett personligt lif, men
subjekt för ett sådant lif äro de icke. Här går gränsen mellan
platonsk och kristen visdom.
Hvarföre såg Platon icke mer af den personliga verlden?
Svaret derpå är enkelt. Platon var aldrig med sin egen person
derinne. Hvad som var derinne, var hans abstraherande tanke
eller hans anande siareblick, icke han sjelf; och endast det i
menniskan, som är riktigt hon sjelf, kan uppdaga det personliga lifvets
innandömen. Den abstraherande tanken kan sedan komma efter
och lemna redogörelse för det, som den innersta menniskan erfarit
eller skapat, men sjelfva upptäckten är aldrig ett abstraktionens verk.
För att i detta lifvet upptäcka och afslöja sjelfva personen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
