- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
138

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om betydelsen ap en svensk öfversåttning ap platon. 138

en kärleksakt, i hvilken alla de andra ingå som organiskt
inordnade moment. Detta måste också vara en sådan akt, genom
hvilken sättes något annat än Gud sjelf och hans egenskaper;
annars kunde denna akt icke organiskt förbinda de andra akterna,
i det afseendet att de sätta från Gud skilda individer. Denna alla
andra organiskt enande kärleksakt måste då utgöra sättandet af en
person, som är ett från Gud skildt individuum, men hvilket skall
vara den organiska enheten för allt annat, som är af Gud satt,
och hvilket, för att kunna vara detta och sålunda icke fä något
anuat af Gud satt bredvid eller öfver sig, icke kan vara mera från
Gud skildt* än blott så mycket som behöfves för att vara af Gud
satt. Detta individuum är så Guds fullkomliga afbild, hans väsendes
rätta beläte. Så inrymmer den kristna verldsåskådningen nödvändigt
i sig idéen om en Guds förstfödde och enfödde son, med hvilken
ingen annan bland Guds barn kan likställas. Allt annat är af Gud
satt mcdelbarligcn genom honom; och om i detta andra en söndring
eller ett aflägsnande från Gud ägt rum, så måste återvägen till
Gud ovilkorligen gå genom honom, så att icke allenast verlden
genom honom är af Gud skapad, utan, om en försoning för verlden
behöfves, så är han försonaren, och om en utveckling för verlden
behöfves,, så är han verldsfulländaren, ingen annan underdånig än
Gud, Fadren, hvilken omsider skall lägga allt under hans fötter.

Så är det högsta, till hvilket den kristna verldsåskådningen
hänvisar, ett menniskornas eviga kärlekslif i Gud genom Kristus.
Denna hänvisning innebär ingenting annat än det fulla uppskattandet
af personens absoluta betydelse. Gudsriket består af idel personer,
och formen för deras samvaro och förhållande till hvarandra är det
i egentlig mening personliga sambandet: kärlek, fattad i sin högsta
betydelse såsom en sjelfständig, konkret och skapande visshet. Hit
kommer hedendomen aldrig. Den högsta formen för tillvaro är för
honom aldrig personens rent personliga sätt att vara till.
Hedningen kan söka sin Gud så lågt som uti en det kroppsliga tinget
genomträngande naturkraft, eller så högt som i eviga idéer och
tankar; men en verklig person är hans Gud aldrig. På sin höjd
har denne, såsom i mytherna vanligen antages, personligheten såsom
ett yttre omhölje, hvilket han behöfver för att på ett konkret sätt
vara till; men hvad han under denna omklädnad gömmer såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free