Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om betydelsen ap en svensk öfversåttning ap platon. 136
ile lyckliga gåfvor, som kunde stå en hedning till buds. Han
utförde ock sitt verk på ett sätt, som med rätta tillförsäkrat honom
alla tiders beundran. Med Sokrates gafs den sista stora insatsen
i hedendomens mera personliga lif. Åt innehållet af denna insats
gaf Platon den sjelfmedvetna och utbildade tankens form.
Derigenom står han på den hedniska bildningens spets, men har också
dymedelst all hedendom till sin grund och förutsättning. Hedendomens
innersta kärna är i honom blottad: han är på en gång den antika
verldens välsignelse och skuld.
För att förstå detta, måste vi närmare uppdraga gränsen mellan
hednisk och kristen verldsåskådning. Grundåtskilnaden mellan båda
ligger i den olika betydelse, som tillerkännes åt personligheten i
dess ställning till det gudomliga och i menniskans förhållande till
det gudomliga. För kristendomen är det en afgjord sak, att Gud
är person, och att menniskans ställning till Gud är ett rent
personligt förhållande. Den djupaste och innersta tanken i hvaije
religiös verldsåskådning afslöjar sig i det, som denna
verldsåskådning sätter såsom det högsta målet. Kristus sjelf har i detta
afseende öppnat utsigten på ett Gudsrike af med hvarandra innerligt
sammanslutna personer, och denna sammanslutning består i kärlek.
Denna kärlek skildras såsom en den ene personens fullkomliga närvaro
i den andre. "Jag i dem och du i mig", säger Kristus till sin Fader.
"Gud skall blifva allt i alla", betygar Paulus. Och Johannes säger,
att "Gud är kärleken". Men af bela den kristna sedeläran framgår
otvätydigt, att kärleken i Kristi och hans lärjungars mun alldeles
icke betyder någon blott känslostämning, något vekt försjunkande
i ett mystiskt djup, något personlighetens individuela band
upplösande, och ännu mindre något abstrakt theoretiserande: kärleken
är ett på en gång handlingskraftigt och klarsynt viljelif. Kärleken
är i konkret fullhet och rikedom detsamma, som tron är under en
fattigare och inskränktare form. Nu har dock tron, enligt Kristi
och apostlarnes försäkran, en ovilkorlig visshet; hon innebär
omedelbart närvaron i sig af det, som är trons föremål, så att om det
vore möjligt att med en verklig tro säga till berget: häf dig upp
och kasta dig i hafvet, så måste det ske, och allting är möjligt
för honom som tror, nämligen allting, som det är honom möjligt
att tro. Tron är således en skapande makt: hon är sjelfva verklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
