- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
105

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

armborga nisationen och indelningsverket. 105

sin handledning ynglingar, som genomgått elementarläroverken eller
motsvarande undervisningsanstalter, och sådana, som vid unga år
blifvit från byskolan utsläppta för att inom den trånga gränsen at
en bondby försörja sig med arbetet vid jordbruket, — sådant måste
naturligtvis i ofantlig grad bidraga till officerens egen utbildning.
Han blir derigenom i tillfälle att förvärfva sig denna djupa
kännedom af menniskan, hvilken dock ytterst ligger till grund för
den förmåga att föra trupp och hafva densamma i sin hand samt
att rätt behandla soldaten, som är en af hvarje officers första och
svåraste uppgifter. Men framför allt både tvingar och eggar det
lionom till studier, att tänka öfver hvad han studerat samt på ett
Klart och praktiskt sätt tillämpa sitt vetande på alla de olikartade
grenar at tjensten, krigskonsten redan skapat och under sin utveckling
alltjemt skapar. Det måste vara något himmelsvidt annat, att
ständigt undervisa ynglingar med bildning och uppfostran i dessa
tjen-stens olika grenar och dervid ofta bibringa dem de insigter, som
fordras för att föra befäl, emot att under en kort tid på sommaren
på evigt samma flacka exercisfält med vår beskedliga godmodiga
indelte soldat genomtragga, det ena året som det andra, stäudigt
samma taktiska former efter exercisreglementet, men der tiden
omöjligen kan medgifva hvarken att på något sätt tillämpa dessa former,
än mindre att sysselsätta sig med de så oändligt vigtiga
fälttjenst-öfningarna.

Vi äro öfvertygade, att officerarne vid vår indelta armé
besitta minst lika stora insigter och duglighet, som officerarne i
hvilket annat land som helst skulle ega, om arméns öfningar der
vore till tiden lika så inskränkta som hos oss. Men det
är rent orimligt att begära, att en armé, der de årliga öfningarne
äro begränsade till några få veckor om året, skall kunna mäta sig
med arméer, der befälet hela årot om är sysselsatt med
militäriska öfningar och utbildande af soldater. Likasom med
krigskonstens utveckling soldatens betydelse har stigit, så att
han allt mera upphört att vara en maskin, och alltmer känner
sig som ett fritt tänkande väsen, har också befälets betydelse
stigit i samma grad. Krigskonsten må utvecklas huru mycket
som helst, gömmer dock alltid disciplinen att vara den
grundval, hvarpå man måste bygga. Utan disciplin är arméen lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free