Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armborga nisationen och indelningsverket. 97
detta vi skola taga i akt, om vi vilja veta hvad oss i denna stund
göres behof, och det är sannerligen ett lättsinne och ingenting
annat att inför sådana fakta, som dera vi nu med förfäran
bevittnat, komma och tala om de underverk, hvilka den fosterländska
hänförelsen ensam skall uträtta.
Den andra af dessa traditioner är föreställningen, att vår af
fädren ärfda arméorganisation redan derför icke bör öfvergifvas,
att den växt tillsammans med så mycket af vårt inre samhällslif,
att den blifvit en rent nationel institution, och att den icke utan
fara kan öfvergifvas, sedan vi nu så införlifvat oss med denna form
för krigsbudgeten, att hvarje annan form skulle för folket kännas
såsom en odräglig tunga.
Så mycket har blifvit skrifvet för och emot indelningsverket
och de minnen det 6äges representera, att dervid knappast mera
återstår att säga. Å ena sidan har man tillskrifvit detsamma alla
våra stora minnen och dervid visat så god vilja, att man utsträckt
dess historia ända till trettioåriga kriget eller än längre tillbaka.
Å andra sidan har man påstått, att det var först efter Carl XII:s
död som indelningsverket blef en verklig institution;*) och att
indelningsverket till stor, om ej största, delen bär skulden för dc
olyckliga och stundom nesliga krig vi efter Carl XII:s död fört och
de stundom skymfliga fredsslut vi fått underkasta oss.
Hvilket af dessa påstående är det rätta, har, enligt vårt
förmenande icke det ringaste att göra med den fråga, som nu
föreligger; ty äfven om man ville aldrig så mycket upphöja de
förtjenster indelningsverket kan hafva haft, hindrar detta ju
alldeles icke, att den tid, som nu är, uppställer belt andra anspråk på
en arméorganisation, än de för hvilka indelningsverket var
afpassadt. Gamla institutioner må liksom gamla ruiner hafva något
vördnadsbjudande, och författaren hör ingalunda till dera, som anse
att institutioner, hvilka, så att säga, "växt in i folkets medvetande",
böra borttagas endast för det de äro gamla; men så snart det
gäller ett lands arméorganisation, bör man akta sig att bygga på
dylika från förflutna tider fortlefvancle institutioner, ty ingenting i
samhället behöfver vara så genomträngdt af en ständigt ny lifgif-
*) Carl XII:s armé bestod till stor del af värfvade trupper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
