- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
88

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ij6

svenska akademiens handlingar.

men det vill äfven synas, som om vår högsta språkvetenskapliga
domstol vore i ovisshet rörande några af ordböjningens vigtigare
punkter, t. ex. slutartikelns form i pluralis hos maskulina
substantiv i 2:a och 3:e deklinationen1^— de på ar och e r; adjektivens, de
passiva participiernas och vissa pronominas böjningsändelser i
maskulinum singularis och pluralis o. s. v.

Äfven vissa substantivs genus tyckes förorsaka något bryderi,
enär man, ehuru bruket af de personliga pronomina han och hon
riktigt iakttages, vid vissa substantiv konseqvent undvikit dem och
i stället användt det demonstrativa den, hvilket äfven för öfrigt då
och då onödigtvis brukas i st. f. han eller hon. Å sidan 245 har
genom förbiseende ordet dårskap tagits såsom femininum.*)

I fråga om interpunktionen och användningen af stor
begynnelsebokstaf hafva vi icke häller lyckats öfvertyga oss, att författarne
öfverallt haft ledning* af bestämda regler. Så finner man, att
hufvudsatser oftast äro skilda från bisatser genom skiljetecken,
under det på många ställen, uuder alldeles samma förhållanden,
skiljetecken saknas. Adjektiv, bildade af nomina propria, skrifvas
oftast med stor, men stundom med liten begynnelsebokstaf.

Möjligen skulle en sträng granskare tro sig kunna ega rätt
att göra någon påminnelse äfven i syntaktiskt afseende, t. ex. rörande
konjunktivens användning, om verbets numerus i sådana satser, der
subjektet är ett kollektivt substantiv, åtföljdt af ett annat
substantiv i pluralis o. s. v.

Men fastän akademien i dessa frågor har åsigter, som stå i strid
med åtskilliga berömda språkforskares, vilja vi alldeles icke påstå,
att det är hon, som öfverallt har orätt på sin sida. Det tillhör
framtiden att utreda det tvistiga och derefter fälla skiljedomen.

stöd i härledningen alltjämt behåller en sådan mot både uttalet och
det allmänna bruket stridande form som stadna. Dvergist.f. dvärg
finnes, sedan den senare stafningcn blifvit den mest vanliga, intet skäl.

- Eget nog skrifves i denna del jette, men fräjdad.

*) Mot lagarne för det possessiva pronomens användning har
äfvenledes genom bristande uppmärksamhet vid korrekturläsningen ett
och annat fel insmugit sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free