Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ij6 svenska akademiens handlingar.
någon gång verkligen haft det". — Det kunde till och med icke
skada, om med dessa utförliga skildringar dröjdes några år, då
dermed alltid vunnes, att föremålen skådades på längre afstånd och i
en viss historisk belysning, som iu all historieskrifning gerna
kräfver, vare sig det gäller samhällen eller individuella personligheter.
Det torde icke vara tvifvel underkastadt, att historien,
företrädesvis den literära, snarare skulle vinna än förlora på ett sådant uppskof.
Men fastän befogade invändningar kunna göras emot nyss
nämnda föreskrift, och änskönt de svårigheter, med hvilka en
minnestalare har att kämpa, villigt böra erkännas, har man intet skäl
att göra några eftergifter i fråga om hans skyldighet att hålla sig
till sanningen. Han må, om vi så få uttrycka oss, icke sätta sig ned
för att skrifva ett äreminne, men detta hindrer ju icke, att resultatet af
hans forskning blir en verklig "äreskrift", att den, hvilkens bildhan
tecknar, kan befinnas hafva stått så nära fullkomligheten, som det för en
dödlig är tillåtet att komma. Men han har icke rätt att förtiga
hvarken dygder eller fel, som äro af den beskaffenhet, att de inverka
bestämmande på omdömet om personens sedliga eller
medborgerliga värde.
I brist på de medel för ett rättvist omdöme, som endast en
framtid har att tillgå, får han nöja sig att utföra sin teckning
med det mått af sanning och noggrannhet, som för en samtida är
möjligt att vinna. N
Just vid framställningen af en stor och ädel mans lif och
verksamhet har en biograf det yppersta tillfälle och den heligaste
förpligtelse att vara sann. Då behöfvas icke i något afseende
liessa välmenta utsmyckningar på sanniugens bekostnad, son^ förr
voro så vanliga, och som minska värdet af mer än en bland
bilderna i Svenska akademiens vackra panteon. Det är, kunde man
nästan säga, synd, att ärliga och vördnadsvärda män skola efter en
rik och härlig, om ock ej från brister och felfri lefnad i sanningens
tjenst, dömas att på visst sätt in effigie hänga som ljugare i
minnets bildsal.
Men i en för icke många år sedan utkommen del af Svenska
akademiens handlingar finnes just i detta ämne ett yttrande så
klart och sant, att det borde kunna på en gång nedslå all välme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
