Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 NAPOLEON DEN l!STE OCH FRANSKA REVOLUTIONEN.
Ty hvad som härvid är en hufvudsak, dessa bägge,
Napole»-nismen och det Fransyska samhället skola betraktas i deras
växelförhållande till hvarandra. Frankrike hade icke varit hvad det nii
är utan Napoleon den l:ste och Napoleon den 3:dje, och mycket
hafva helt visst desse att svara för på den stera domens dag.
Men hvarken Napoleon III eller Napoleon I hade heller blifvit hvad
de voro i Frankrike och Europa utan i och genom det folk och
det samhälle, der de vunno sin makt; och historien, som dock icke
i sista hand dömer mellan dylika parter, har lika mycket intresse
af att betrakta den ena som den andra faktorn i en sådan
samverkan. Den historia isynnerhet, som vill utdraga lärdomar af det
förflutna, har lika vigtiga sanningar att hämta af deu ena som af
den andra.
Det har under de senaste tio åren varit nästan en modesak
att tala om Bonapartismen och Napoleons-kulten såsom ea
företeelse af största betydenhet i Europas, eller åtminstone i
Frankrikes politiska och sociala lif. Vi lemna derhän, om icke möjligen
talet derom kom ett årtionde för sent, ty just på den sista tiden
före det Napoleonska väldets fall torde känslorna hafva varit s&
der tämligon ljumma för den sublima storhet, som Napoleon III
ännu 1869 med samma ifver som 1839 äflades att förherrliga. De
sex millionerna vid det sista plebiscitet betydde ju, efter hvad man
ifrigt försäkrat oss, vida mer de stilles fruktan för de röde än
någon patrioternas varma enthusiasm för minnet af Cæsars och
Carl den stores like. Naturligt nog, ty just den gamla Cæsariska
prestigen var tydligen i nedgående, redan innan den, så
plötsligt som ett stjernskott, försvann. Men att denna kult en gång
har funnits, torde icke kunna bestridas; den har varit en mäktig
häfstång för politiska kombinationer, och den har utan tvifvel i mer
än ett hänseende inverkat på idébildningen äfven utom dess egent
liga hemland. Den har derför med rätta blifvit föremål för
socialpolitiska studier, och vi räkna redan icke så få franska, tyska och
engelska brochurer, tidningsuppsatser och essays, hvari man ur
år-hundradets poetiska och prosaiska literatur sammanfört en ganska
artig samling af fakta till belysning af denna kults karakter*). Vi
*) Se isynnerhet Treitschke: Der Bonapartismus, i Preuss.
Jahr-büfcher 1867—1868; J. Barni. Napoleon I et son Historien M. Thiers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
