Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM VÅRA JERNVÅGSBYGGNADER. 537
statens större kredit bör också visserligen användas; hon är
ju en gemensam ègendom, som man bör vårda och draga
nytta af, och just vid jernvägsbygnader hade staten ett
ypperligt tillfälle att begagna sin kredit i stor skala på ett
förmånligt sätt, och på samma gång befordra sådana företag,
utan att göra någon mannamån och utan att hindra alla de olika
intressena att göra sig fullt gällande. Staten skulle,ju kunna låta
de enskilde taga initiativ till jernbanor, bygga dem, och draga
vinsten af dem bäst de ville, men deremot då de nedlagt sä
-mycket arbete på sina jernvägsföretag, att dessa verkligen
hade ett värde, och vore god säkerhet för ett lån, försträcka
dem penningar på denna säkerhet; staten kunde då
tillhandahålla sin kredit åt hvem som helst, som ville betala priset för
dessa penningar och kunde ställa antaglig säkerhet. Det
skulle då endast behöfvas hälften eller ännu mindre af de
kapital, som nu erfordras, och sådana skulle komma mycket
lättare, då de kunde komma från så många håll.
Men der finnas ännu vigtigare skäl, som tala för ett
upphörande af statens direkta medverkan i våra
jernvägs-. byggnader.
Om vi söka att göra oss reda för det inflytande, som
våra anslag, ej blott till jernvägar utan äfven till andra
allmänna företag, haft på arbetet inom landet, så faller det i
ögonen, att staten samlat upp och användt en mängd kapital,
som annars förblifvit på enskilda händer; många millioner
hafva på detta sätt blifvit upptagna och disponerade af staten,
för hvilka enskilda annars kunnat finna ett bruk. Systemet
bidrager dessutom att minska förtänksamheten och
företagsamheten hos individerna. Detta tvungna förmynderskap
måste, liksom hvarje sådant, hålla tillbaka dem, som ställas
derunder, och det just i sådant, der de böra få ställa till åt sig
sjelfva. Det] är ju alldeles gifvet, att om man tänker och
handlar för menniskor, så sluta de upp att på egen hand
befatta sig med detta ledsamma bestyr. De lära sig att lita
på andra, anse sig oansvariga för hvad de uträtta, då deras
verksamhet sker under ledning, och vänja sig vänta på en
sådan ledning, innan do komma sig för. Lemnade man dem
rättighet och skyldighet att använda sina egna krafter, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
