Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT SPRÅK OCH RÅttfSTAFNING.
521
nen vfd eu genomläsning af Rydqvists arbete i dess helhet, är det
märkliga sätt, pk hvilket R. hämtar sina skäl från de mest olika
■håll och utrustar dèm med för tillfället passande epiteter.
Angripes ett skrifbruk, därför att det strider mot ordets härledning,
så försvaras döt därmed, att uttalet gjort sin rätt gällande;
yrkas det, att ett ord skall skrifvas annorlunda än förr,
därför att det nu ljudet annorlunda, så svaras det, att "den
stränga fonetismen får maka åt sig"; än erinras man om en
sfcrifseds 570-åriga ättelängd, än dårom att "ett gammalt
bnik måst öfvergifvas, just derföre att det ej mer uttryckte
det rådande talet"’; i fråga om v talas det om den "aldrig
svikna endrägten mellan Isländékan och Svenskan, Nordens
båda renaste Ojch mest Skandinaviska språk", men om kk
yttras, att det "i sin enkla stejhet(!) bättre anstår ett lefvande
medeltidsspråk, såsom Isländskan, äu de nydanade tungorna
Svenskan och Danskan"; än talas om "jemnbredd med tvenne
så stora och så högt bildade folk som Tyskar’och
Engelsmän", äu erinras att "de Romaniska folken ännu i våra
dagar hafva mera smak och finhet än de Germaniska"; än
hänvisas till "europeisk skrifsed" och "det goda sällskap", vi
ega vid ett skrifbruk, än heter det, att vårt "något
egendomliga" bruk blifvit "inför de lärda kretsarne utomlands
allt mera kändt till sin rätta art och såsom karakteristiskt
för vår skrifning"; på ett ställe påpekas Stockholmarens
"något bräkande" ä och huru han "har svårt, ofta omöjligt,
att tittala rent ø", på ett annat talas om "hufvudstadens
rena och välljudande uttal, med jernvägarne, ångbåtarne och
folkskolan (!) allt mer bekantgjordt för olika landsdelar"
o. s. v.
Orsaken tiM all denna vacklan ligger först och främst
däri, att Rydqvist icke på förhand klart redogjort för
rätt-stafningens begrepp och vetenskapliga grunder, men äfven
däri, att han försvarar bruket quand mëme. Där ett
skrifbruk icke står på någon af de enda möjliga grunderna —
uttalet eller härledningen, — där har det intet annat stöd
än sig själf, och dess försvarare måste i sådana fall råka
ut för en cirkelgång i beviset, eller ock, genom att i ett fall
upphäfva hvad ban i ett annat påstått, i själfva verket upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
