Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8VEN8KT SPRÅK OCH RÄTT8TAFNING.
497
Man har talat om den ledtråd, som en stafning efter
härledning skulle gifva läsaren för att noggrannare och rättare
fatta hvarje ords betydelse. Klart är dock, att för den
språklärde är en sådan anvisning obehöflig. Han finner sig
tillrätta henne förutan. Lika vät som han vet, att fader är
samma ord som pater, hvilket ock kan falla mången annan in,
lika klart inser han sammanhanget mellan sv. tå, gubbe och
lat. digitus, homo, som för andra ser konstigare ut, och för
den icke språkkunnige torde de fall vara få, då en stafning
nirmare efter härledningen kunde ge honom någon ökad
insigt om ordets betydelse. Yi skrifva ej längre hring utan
hafva kastat bort det stumma h. Borde vi då ej låta det
stumma h framför j och v gå samma väg. Eller kanske formerna
hvalf och hjelm förmå den stora allmänheten att inse eller blott
ana ordens samband med stammen i hål och hblja. Genom tysk
(eller fransk) inverkan har vårt uttal af marskalk blifvit
?narsjalk, men månne den fasthållna stafningen efter
härledning kommer den icke språklärde att i ordets bägge delar
igenkänna do välbekanta màn% och skalk och att dymedelst
föra honom till sinnes den hugnesamma sanningen att en
marskalk egentligen är bara en stalldräng?
Däremot är det alldeles visst, att en stafning, som troget
återspeglade hvaije tids uttal, skulle för den historiska
språkforskningen vara af ojämförlig betydelse. Hazelius erinrar
ock därom; — enligt vår mening kunde han än met betonat
denna sanning. Oss nekar målet och utrymmet för en
tidskriftsuppsats att ingå i någon framställning af den
ovärderliga hjälp, en fonetisk rättskrifning skulle erbjuda
vetenskapsmannen. Vi erinra här blott om, huru mycket klarare de
vokaliska ljudlagarne i det forna och nuvarande språket skulle
framstå, om uttalet af de isländska och gotiska vokalerna varit
återgifvet med fasta ljudtecken i st. f. det nu så villsamma
vacklandct mellan enkla och dubbla vokaler. För sin eller
snarare vetenskapens del kan således språkforskaren ej annat
än önska, att en fonetisk stafning må för kommande arbetare
på detta fält bereda en tacksammare jordmån. Hur lyckligt
är det icke då, att hans enskilda önskan sammanfaller med
Svensk Tidskrift. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
