Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
ARBETABEFBIGAN.
om icke för någon kortare tid eller tillfälligtvis, och det
behöfver icke erinras, att denna minimi-lön såsom regel är
liktydig med ekonomiskt elände, att den ofta underkastar
arbetaren en verklig svältdiet under ett ansträngdt kroppsligt
arbete. Och likväl nödgas många ekonomister, äfven de som gerna
framhålla hela storheten af de industriela framstegen, erkänna,
att under nuvarande förhållanden skulle denna minimi-lön
ännu allmännare och strängare vara den gällande, om icke
humanitetens lag ofta tagit väldet öfver den ekonomiska, om
icke sed och bruk, långt mera än kapitalets efterfrågan af det
alltför rikligt erbjudna arbetet, motverkat arbetsklassens
sjunkande från det relativa välstånd, som arbetarens vanor och
behof i förening med samhällstillståndets egen utveckling gjort
till det nödvändiga.
Klart är nemligen, att denna lägsta gräns är mycket
växlande; hvad som för en irländare skulle vara välstånd är
för en engelsk arbetare liktydigt med elände och förfall.
Industriens historia är dock beklagligen full af bevis derpå,
huru mycket svårare det är att höja arbetsklassens
ekonomiska ståndpunkt än att sänka densamma ända ned till den
gräns, under hvilken hvarje ytterligare sjunkande är fysiskt
omöjligt. Om ett alltför starkt erbjudande af arbete, eller en
industriel kris för någon längre tid förorsakat ett fall af
arbetslönen och dermed af arbetarens välstånd från den
medelhöjd, som förut ansetts såsom den normalt nödvändiga, har
denna olycka ofta visat sig långsam och svår att afhjelpa,
emedan denna lägre nivå då bildat en ny minimigräns, som
sträfvat att blifva ständig, med så mycket större
ihållig-het, som med minimigränsens tillbakaskridande äfven sjunkit
arbetsklassens förmåga att genom sedlig kraft och ekonomisk
sparsamhet söka åter förbättra sin belägenhet. Om deremot
genom arbetslönens stigande eller lifsmedlens prisfall
arbetaren blifvit satt i stånd att genom sitt dagliga arbete
disponera ett något högre välstånd än förut, har detta
välstånd endast då blifvit beståndande, när i bredd dermed stegrats
arbetarens verkliga behof af större komfort och välmåga, när
denna nyvunna förbättrade ekonomiska ställning blifvit, såsom
engelsmannen säger, arbetarens "standard of living". Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
