Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
TYSKLAND, FRANKRIKE OCH SVERIGE.
gräns. Nationalitet är språk gemenskap, säga några;
men de mötas af t. ex. Engelsmän och Amerikanare, som
påstå sig vara väl skilda nationer, ehuru de icke kunna eller
ens behöfva bestrida sin gemenskap i språk; och af
Schwei-zarne, som, ehuru skilda till språk, likväl förete tydliga
kännetecken på nationel enhet. Nationalitet är stats- och
rättsgemenskap, säga andra; men de mötas af Tyskarne, som
ehuru skilda i många olika rättssamfund, likväl på det mest
otvätydiga £ätt ådagalägga en nationel gemensamhet; och af
Österrikes folk, som ehuru förenade till en mäktig stat,
visade sig ega nog styrka i nationela antipathier mot hvarandra,
för att sönderspränga denna yttre gemenskap. Nåväl, säg^
de, som icke vilja släppa hvarken den ena eller den andra af
dessa faktorer, nationaliteten består icke blott i
språkgemenskap, icke heller blott i rättsgemenskap; dessa äro bägge
väsentliga moment i den utbildade nationen, ty denna är icke
färdig i vår verld, förrän gemenskap i språk och kultur fått
sitt uttryck i ett utveckladt statslif. Man kan icke ens
påstå, att gemenskapen i språk och kultur är ett i tiden
föregående vilkor för rätts- eller statsgemenskap, eftersom det ju är ett
ovedersägligt faktum, att det just varit rätts- och statslifvet,
som på de flesta ställen af små nationer skapat stora och
framkallat gemenskapen dem emellan i språk och kultur.
Men om nu vid det revolutionära arbete, som
nationalitetsprincipen begynner att utföra i vår verldsdel, dessa
bägge faktorer inom densamma råka i strid med hvarandra,
om de hvar för sig ensidigt uppträda såsom
nationalitetsprincip, hvilkendera har rätt? Nationalitetsprincipen
sönderspränger-Österrikes statskropp; nationalitetsprincipen
förenar Italiens konungariken, — och århundradets
"rättsmedvetande" skänker dessa revolutioner sitt bifall, efter som det ju
är naturligt, att statslifvet blir ett uttryck för språk- och
kul-turlifvet, isynnerhet der detta senare visar så tydliga och
starka yttringar af medveten sjelfständighet, som här var
fallet. Men då språk och kultur ega en sådan rätt öfver
stats-och rättslifvet, eger då icke också stats- och
rättsgemenskapen någon rätt gentöfver språk och kultur?
Man har svårt att neka detta i sådana fall, der t. ex. små
bitar af främmande nationer äro inströdda i en eljest helgjuten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
