Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 TYSKLAND, FRANKRIKE OCH SVERIGE.
het till en fullständig verklighet, ligger väl dock i en sådan
känsla och beräkning något, som kan kallas "röfvarpolitik"?
Det är åtminstone omöjligt att tadla den, på samma gång som
man prisar den känsla och den beräkning, hvilka drefvo
Frankrikes kejsare och folk att förbereda och eftertrakta det krig,
hvarigenom Preussen skulle tuktas, Tyskland splittras och
"Frankrikes maktställning garanteras". Den absolute
fredsvännen kan tadla dem bägge, men den som anser strid under
vissa förhållanden berättigad, kan icke fördöma utan på grund
af ett omdöme öfver bägges föresatta mål. Och, efter vårt
förmenande, var Frankrikes mål fördömligt inför den, som vill
fredens betryggande på en naturlig grund, ty det var ett hån
mot ett af de ädlaste och naturligaste sträfvanden i vårt
tidehvarf.
Då nu härtill kommer att sjelfva den formela
krigsförklaringen har på Frankrike kastat skulden för förstörelsen,
ligger det i temligen öppen dag-, hvarthän våra sympathier
borde hafva vändt sig. Hvarken i Tysklands genom
Preussen påbegynta enhetsarbete, ej heller i beskaffenheten af de
verkliga orsakerna till det Franskt-Tyska kriget finnes sålunda,
efter vår mening, någon förklaring- af förändringen i våra
naturliga känslor såsom åskådare. Men vi hafva, som ryss
nämdes, härvid utgått från den förutsättningen, att åren
1863—64 icke funnits i Europas annaler, att Nordslesvig
icke blifvit eröfradt, och att Pragfreden icke blifvit förhånad.
Nu har dock tyvärr Nordslesvigs danska befolkning blifvit
tvungen till underkastelse under Preussen och mot löften och
traktater förhånad i sina anspråk på befrielse från detta ok.
Och denna våldshandling är icke Grefve Bismarcks ensak,
utan nästan enstämmigt af det tyska folkets organer gillad
och lofprisad. Det är sant, att en under årtionden uppretad
sinnesstämning förklarar detta det hämdfulla öfvermodets
språk, enligt hvilket man ej skulle behöfva göra någon
eftergift för ett "retsamt och oförskämdt folk", sådant som det
danska; men detta gör icke våldet mera berättigadt. Det är
sant, att den politiska klokhetens skäl härvid haft en viss
betydelse; men det har ju hardt nära varit löjligt att försvara
sig med behofvet af starka gränser mot en fiende, sådan som
Danmark. Det är icke heller möjligt att ur en antiqverad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
