Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND, FRANKRIKE. OCH SVERIGE. 389
intrésserad för de konangar och furstar, som delade en stor
.och naturligen förenad nation i obetydliga fylkesriken. Yi
insågo det löjliga, det ohållbara i en sådan ställning, och förstodo
förbannelserna öfver densamma. Den, tyska enheten erkändes
som en stor framtidstanke, och det var icke vår sak att
missunna tyskarne detta deras politiska ideal. Snart insåg man
också, att den så kallade enhet, som föreställdes af det tyska
förbundet, icke var något annat än en skuggbild. Lika
tydligt insåg man,’ att de legitime furstarnes och konungarnes
fordringär icke på fredlig väg skulle gifva vika för den tyska
riksenhetens anspråk. Och helt visst är, att den politiska
frihetens ifrigaste förkämpar icke skulle haft något att
invända deremot, ’att hvad furstarne icke .ville afträda med godo
blifvit dem fråntaget med våld — af gatustridernas diktatorer.
Den tyska furstliga legitimiteten hade då i opinionen intet
försvar mot det "rofgiriga våld", som kom från detta håll,
och som dock för befrämjande af endrägt sällan visat sig
särdeles ändamålsenligt.
Vi erinra oss vidare, huru här i Sverige ett vaket
deltagande följde de stora parlamentariska företeelserna i Berlin
åren 1862—1863, och huru vi med förvåning åsågo den mot
alla våra vanor och föreställningssätt stridande politik, som
den preussiska regeringen ansåg sig berättigad att följa. Det
liberala parti, som till det yttersta kämpade för
representationens i hvarje annat land erkända rättigheter, hade .våra
varmaste sympatier, och Orefve Bismark begynte här förvärfva
sig detta anseende såsom verldens störste våldsman, hvilket så
många omständigheter bidragit att föröka. Men helt visst var
det icke Preussen såsom sådant, som innefattades i detta den
allmänna meningens anathema. Man hade ännu icke påfunnit
eller funnit anledning till denna solidaritet mellan folk och
minister, som sedan gjort sådana underverk med vår allmänna
opinion. Yi glömde icke då, att om Preussen hade
en^yrkesmilitär, hvars jargon var oss vedervärdig, så hade det å andra
sidan en högt bildad medelklass, som årligen rekryterade dess
här, och som’måste af sig sjelf och för sin egen skull
reagera mot militarismons smitta, den der i andra militärländer
Svensk Tidskrift. V höft- ^70. * 26
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
