Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
SVEN8K HÄFDATECKNING.
Frågan, .hvarföre Sverige öfvergick till ett statsskick,
hvari konungamakten var tillintetgjord, från ett annat, hvari
den utgjort hela statslifvets drifkraft, besvarar prof. Fryxell
med en hänvisning till det erfarenhetsrönet, att en ytterlighet
framkallar sin motsats. Häri säger han intet, som icke
mången före honom sagt; men ingen har på ett sådant sätt som
förf. sökt genomföra denna tanke. Sedan för det nya
statsskicket den allmänna grund blifvit lagd, att all makt skulle
ligga i riksens ständers händer — följde härur naturligtvis
vissa detaljbestämmelser. Huru hvar och en af dessa blifvit
framkallad af ett motsatt stadgande eller bruk under det
gamla statsskicket, gör författaren sig dock mödan att söka
ådagalägga (33.3 ff). Då det sålunda helt naturligt föreskrifves,
att ständerna periodvis skulle sammanträda, äfven om rådet
underlät att utfärda kallelse, så förklaras detta dermed, att Carl XII
sjelfrådigt undvikit kalla riksdag, liksom icke äfven i annan
händelse föreskriften om riksdagens ovilkorliga periodiska
sammanträden varit oundviklig under regerande ständers tid. Då
de allena maktegande ständerna förbehållit sig att vid hvarje
riksdag pröfva de ekonomiska stadgar, regeringen sedan
sistförflutna riksdag tillsvidare utfärdat, så säges detta vara
föranledt deraf, att Carl XI tillegnat sig hela lagstiftningen d. v.
s. äfven stiftandet af civil- och criminallag, och att Carl XII
missbrukat denna rätt, hvilket påstående, äfven om det i sin
allmänlighet varit fullt sannt, icke alls har att göra med den
ekonomiska lagstiftningen, hvilken deremot under ett
statsskick, sådant som frihetstidens, nödvändigt måste i sista hand
tillhöra ständerna. Då, såsom en ständerstyrelse nödvändigt
kräfver, yttrandefrihet förbehålles hvaije riksdagsman, säges
detta vara en följd af den förföljelse, enväldet påstås hafva
riktat mot frisinnade riksdagsmän. *) Då tre stånds samman-
styrelse, uppfunnit; de hafva icke vågat skylla frihetstidens
felsteg på "folket d. v. s. ständerna" utan skyllt på adeln. Detta
vore ju ganska enfaldigt af de konungske, ifall de egentligen
velat åt. folket, och dessutom säger ju pr. Fryxell på annat ställe,
att de kallat frihetstidens statsskick en ståndsregering för att
vanrykta detsamma. I detta fall skulle de ju således hafva vå
gat angripa "folket d. v. s. ständerna." Jfr. ofvan not*) sid. 312.
*) Förf. har intet annat exempel att anföra än Liljehöks från
1682. Förtjenar hans behandling namn af förföljelse? Se Fryxells
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
