Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyare Svensk Dramatik.
Frans Hedberg: Stolts Elisif, skådespel i 5 handlingar.
Ludv. Essén: Sigurd Olofsson, sorgespel i 4 akter.
Inom vår dramatiska literatur har rörelsen under den
sista tiden varit ganska liflig, och hvaije vän af svensk konst
har med anledning häraf hyst de gladaste förhoppningar. Vårt
lands vitterhet är fattig på dramatiska skapelser af högre
värde, och detta gäller särskildt om det område af dramätisk
poesi, som upptages af sorgespelet och det s. k. skådespelet.
Om detta senare bör dock erinras, att. det är en förrn af
scenisk diktning, som eger ett mindre sjelfständigt lif och
som i sjelfva sitt väsende, der det ej skall vara verkligt
tragiskt eller verkligt komiskt, är behäftadt med en halfhet,
som oftast verkar otillfredsställande, hvadan man ej rätt vet,
huruvida man skall beklaga, att det hos oss ej blifvit med
mera framgång odladt. Bland våra dramatiska arbeten af
högre betydelse och allvarligt innehåll intager efter vårt
förmenande ännu Beskows Thorkel Knutsson första rummet.
Börjessons Erik XIV vittnar visserligen tilläfventyrs om en
djerfvare och rikare kraft i fantasien; men denna fantasi har
dock icke på konstnärligt sätt omgestaltat stoffet så, att en
klar bild framgått ur sofringsprocessen. Detta torde deremot
gälla om Thorkel Knutsson, ett arbete mot hvilket dock kan
anmärkas, att det lider af en viss nykterhet och stelhet, af
något visst schematiskt, som ej rätt kan värma sinnet. Men
med afseende på säkerhet i komposition, bestämdhet och
harmoni i plan är Beskows arbete i vår literatur ännu
oupphunnet. — Om den nu omnämnda brist, som ^vidlåder vår
vitterhet, småningom kunde med värderika dramatiska alster fyllas,
så vore detta i rikt mått glädjande, och det är med
tacksamhet man bör erkänna, att åtskilliga af de sista
företeelserna på vår scen synas synnerligen löftesbådande. Ännu
torde dock mycket återstå innan de glädjande
vårförhoppnin-garne öfvergått till mognadens och skördens verkligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
