Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
björnstjerne björn880n: diote og sange. 297
vår viudbrygga, griper med jftttetag de förrostade troféerna,
och alldeles som om det gälde ett Ltttzen eller Narva, blåser han:
Du kan ej trives uden fare
og noget stort att tage vare,
du samles ikke, før hver barm
ved Sverigs navn igen blir varm.
Du løftes ikke ved dit eget
før æren er paa himlen steget,
du glædes icke uden dåd
og vovsomt liv i sol og gråd.
Ti hvad der i dit minne lever
er altfor stort, det mere kræver.
Tag Nordens sag! gaa frem med den!
Den giver dobbelt dig igen!a,
Om det nu händer, att de som fordom lyddes till sådana
starka toner, ej vilja vakna vid dessa maningsljud — är det
månne derför att de glömt hvad "ära" är, och hvad det är
att "taga vara på något stort?" Vi tvifla derpå; det är
snarare derför, att sångaren ej kände den rätta melodien.
Derom skola vi dock icke tvista; afsedt från denna dess
egenskap är sången ståtlig som de öfriga, eller som — nästan
alla de öfriga. Ty det finnes dock ett och annat i samlingen,
som icke hör till det bästa, och som tager sig illa ut vid sidan
af alla dessa små mästerverk. Det är naturligt, att alstren
af en rik diktarenatur oj alltid kunna nå fulländningen, och
det är sällan en skald är fulländad i allt slags diktning. Men
det tillhör en samling, sådan som denna, att vara ett urval
allenast af det, som gifver oss skalden sådan han förklarad
skall stå fram för en efterverld; det öfriga må hänfalla som
agnar åt förgängelsen. Denna grundsats synes här icke vara
fullt genomförd; ty ett och annat har blifvit intaget, som helt
visst hör till agnarna och som till efterverlden bringar vittnesbörd
äfven om skaldens svagheter. Att Björnsson icke är stor i den
burieskt-komiska genren, det bevisar tydligen stycket
"Mund-smag af min Ven Apothekerens mundheld", som i vårt tycke
är temligen smaklöst. Att äfven Björnsson kan vara oklar,
bevisar "Alene og i Anger", att han kan vara bred och matt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
