Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295 BJÖRNSTJERNE BJÖRNS80N : DIGTE OG SAKG£.
Hvem ej kan bygge sit eget hus,
Hvad stort han bygger, går o g i grus.
Med Sejr fra Moskva til Kartagena
Han d#r dog ensam paa Sankt Helena.
Och hvilken helgjuten lyrik är det icke i stämningsstyc- ’
kena: "Suk" och "Det gode Hümør", i "Spinnersken" och
"Den hvide, røde Rose", i "Ungdommen", "Jeg vælger mig
April" och "Jeg reiste förbi". Det är med flera af dessa
stycken som med de af Kjerulf upptagna: de hafva melodi i
sig. Läsaren skall säkert ej heller undgå att stanna vid det
herrliga "Olav Tryggvason", hvilket enligt vårt förmenande
till och med öfverglänser de bägge mera stort tilltagna "Havet"
och "Bergljot".
Det är naturligt, att ett skaldelynne sådant som
Björnssons framförallt skall känna sig berördt af de stora nationela
lifsfrågorna; han har gjort sig till tolk för norsk och nordisk
fosterlandskärlek, och till denna diktning har han medfört
denna oskattbara kärnfulla enkelhet, som här mer än annars
höfves fosterlandsbarden. Inga fraser, inga tomma gester,
inga långa figurer, utan ord som bara handslag af en ärlig
danneman och som man aldrig glömmer. En folksång sådan
som "Ja vi elsker detta Landet" söker sin like äfven i
Sverige och Finland. Och har väl någonsin nationalstolthet gifvit
sig ett kraftigare, enklare och värdigare uttryck än i de
bekanta bägge verserna ur "Svar fra Norge*:
Svensken siger, vore minner
have tabt sin glans,
at vi ære lettest finner
ved at låne hans. ’
Skal vi så til Lützen flytte
lukke denne stråtagshytte.
slæbe farfars gamle stol
ind i Svenskens æresol?
Lad det stå, det stakkels skrammel,
vi har fåt det kjært;
Dertil er den nu så gammel,
at det éj er værdt.
O g saa sad der nogle i den
sådan op igennem tiden,
Sverre Præst og andre mænd,
Som kan ville gå igjen.
Det är icke endast norskt-norskt detta; hvad man än
må tänka om arten af den politiska strid, under hvilka orden
föllo sig på detta sätt, så fins det helt visst intet land som
ej måste afundas Norge dessa två verser, der allt hvad tänkas
kan af ädel sjelfkänsla och kärlek till urgammal sjelfständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
