Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C ABL JOHAN I TYSKLAND. 270
ock sade dem rent i ansigtet. Vid Leipzig sparade han dock
hvarken sina trapper eller sin person, och hans afundsmän,
som annars vågat beskylla honom, en f. d. fransk marskalk,
för feghet, måste der motvilligt erkänna hans kallblodiga mod
och öfverlägsna ingripande. Det svenska krigareblodet svallade
dock högt, och man knorrade öfver denna passiva role, som
man ej kunde förstå; och flera af hans omgifning, särskildt
den häftige Adlercreutz, som aldrig rätt kom öfverens med
honom, gåfvo i harmen deröfver luft åt tankar, som gjorde
dem ringa heder både som svenskar och krigare*).
Efter denna batälj gjorde Carl Johan alla möjliga
anstalter för att betrygga sin öfvergång öfver Elben. Talrika
beskyllningar för afsigtlig långsamhet, rädsla m. m. slungas äfven
i detta fall öfver honom. Och hans preussiska undergeöeraler
försummade visserligen ej något för att förmå honom utan
vidare rycka öfver denna flod och operera mellan Saale och
mellersta Elbe. Men han var icke den, som satte sitt
fältherrerykte eller sina arméer på spel för att undgå obehaget
af dessa ständiga påstötningar och hemliga misstankar, och
detta var hans fel i de patriotiske tyskarnes ögon. Hade det
gällt någon annan än Carl Johan, och hade företaget utfallit
olyckligt, så skulle nog alla dessa modige kritici ryckt på
axlarne åt en så vågad plan som den att med nordarméen
ensam gå öfver Elben, medan Wittenbergs och Torgaus
fästningar med öfvergångarne öfver Elben ännu voro i Napoleons ,
hand, hvarigenom man med dessa och deras garnison i ryggen
utsatte sig för ett förkrossande anfall af Napoleon sjelf med
hans hufvudarmé. Först då ansåg Carl Johan tiden vara
inne, när den schlesiska arméen närmat sig honom och gått
öfver floden. Hur nära var det icke ändå (något som de
*) Se Eng. min Thorntons depeche till Castlereagh af den 8
Sept. 1813 (Letters, of Lörd Castl. Series III, Vol. I, s. 47; jfr
s. 52) hvilken besynnerligt nog icke blifvit omnämd i föregående
arbeten, ehuru den * är vigtig nog, isynnerhet derför att den
visar, att till och med denne man, som annars så starkt tog Carl
Johans parti, dock efter slaget vid Dennewitz en tid rönte stark
inverkan af förtalet och misstankarne hos Carl Johans omgifning,
ej minst af hvad Adlercreutz yttrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
