- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1870 /
272

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272

CARL JOHAN I TYSKLANI».

för den stora saken — — —. Samma grundtanke, som
hittills ledt den Svenske Kronprinsen är äfven (man får aldrig
glömma det) det bestämmande motivet för hans följande
handlingssätt i Tyskland; äfven här har han icke ett ögonblick
känt annat än Norska intressen" *). Hvad säga väl svenske
läsare härom? Behöfves väl den ringaste vederläggning af
detta saltus in demonstrando, som afser att beröfva Carl
Johans förtjenster om koalitionen allt värde. Och för den
händelse denna nyuppfunna politik, som oegennyttigt anser den
egna statens intresse vara mindre vigtigt än den främmandes,
skulle få gälla som rigtig ett ögonblick, torde man blott err
inra sig, att Preussens deltagande i koalitionen skedde under
garanti af dess områdes utvidgning till hvad det varit 1806.
Den åter, som anser att preussiska staten 1813 med rätta
fordrade sina gamla gränser tillbäka som pris för inträde i
förbundet, den kan ej med fog förebrå Carl Johan, att han,
som redan 1812, då Preussen ännu följde Napoleons sak,
vågat ställa 3ig på Rysslands sida, som sitt vilkor derför
uppsatt Norges förvärfvande, isynnerhet då han hyste den
bestämda öfvertygelsen, att på denna sak berodde Sveriges
ex-sistens. Hvilkendera visade väl ett mera oegennyttigt och
högsint deltagande för den stora saken, den som trotsade
Napoleon på höjden af magt, eller den som kastade sig på _den
redan vacklande, den som under denna folkens strid för sin
frihet, lät Norge behålla en så frisinnad författning, eller den
som styckade Saxen och efter segern stoppade konstitutionen
.tillbaka i fickan.

Huru många gånger fick icke Carl Johan för koalitionens
skull uppskjuta verkställigheten af denna eröfring, som
traktaterna gåfvo honom rättighet att börja med, under det de
andra undan för undan tillgodosågo sin eröfringslust? Svederus
betonar detta starkt och framhåller som lämpligt motstycke
till Sveriges eftergifter i detta hänseende, de intriger i
Köpenhamn, genom hvilka Ryssland först och Österrike sedan
förrådde sin bundsförvandt och lade hinder i vägen för en

*) Häusser: Deutsche Geschichte vom Tode Friedrichs des
grossen, 3:te Åuflage, Band IV, s. 94 et 96.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1870/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free