Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255 < NATURKRAFTERNAS FÖRVANDLINGAR.
gen arbetet, som förrättas för att förflytta en kropp till en
gifven höjd, endast berör på tyngdens storlek och det vertikala
afståndet mellan punkterna, men är alldeles oberoendo såväl
af den väg, som kroppen föres, som ock af den tid hvarunder
förflyttningen försiggår. Denna analogi kan utsträckas ännu
längre. En vigt, som är placerad på en högre niveau, är att
betrakta som ett potentielt arbete, som genom dess sänkning
kan vinnas; på samma sätt är förhållandet med hvarje
ofullbordad kemisk förening. Då föreningen fullbordats är den
sammansatta kroppen deremot att betrakta som en nedsänkt
vigt, eller som vattnet nedanför qvarnrännan, hvilket ej mer
förrättar något arbete.
Öfvergå vi nu slutligen till betraktande af de elektriska
fenomenerna, så se vi äfven der samma lag vara gällande.
Sluter man t. ex. en galvanisk stapel, så utvecklas genast
värme såväl inom sjelfva stapeln, som utanför densamma i
ledningstråden. Favre har nu bevisat, att den mängd värme
som utvecklas såväl inom som utom stapeln är en konstant
qvantitet och lika med summan af det värme, som frigöres
genom de kemiska processerna i stapeln,.. men denna gifna
värmemängd fördelar sig så, att den qvantitet, som uppträder
i hvaijc del af strömbanan är proportionel mot motståndet i
denna del. Men låter man nu den elektriska strömmen
förrätta ett visst arbete, i det att man t. ex. låter en
elektromagnetisk maskin förrätta ett arbete, så gäller ej längre denna
lag. Yärmemängden, som utvecklas, blir i detta fall mindre,
och det i samma förhållande, som det arbete som maskinen
förrättar blir större. Förhållandet mellan det förbrukade
värmet och det vunna arbetet, eller värmets mekaniska
eqviva-lent, blef nu åter detsamma, som vid de direkta
bestämningarna. Äfven för de s k. induktionsströmmarne har professor
Edlund uppvisat att proportionalitet mellan värme och arbete
eger rum.
Det vore utan tvifvel af stort intresse att närmare
skärskåda dessa fenomener, specielt de vigtiga hithörande
arbeten, hvarmed professor Edlund och andra vetenskapsmän för
närvarande äro sysselsatta. Utrymmet tvingar oss dock att
för denna gång åtnöja oss med det nu genomgångna. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
