Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES SKATTSKYLDIGHET UNDER ROM. 209
t. ex. fru Katarina på Steninge (i Upland) i Nov. 1311 testamenterat
till Heliga Landet 20 mrk penningar (omkr. 1500 rdr rmt). I deu
här ofvan upptagna summan för hela riket har jag beräknat de
andra stiftens bidrag efter förhållandet mellan den från dem och
den från Linköpings stift utgående peterspenningen. Jag
hoppas, att den derigenom erhållna summan åtminstone icke blir
för hög. Det är märkeligt, att så betydliga belopp kunde
åstadkommas i Sverige under den nöd och de inbördes krig
som dessa år härjade landet. Efter denna tid blefvo dock de
frivilliga gåfvorna till Palestinas undsättning af nästan ingen
betydenhet.
Redan innan Johanniternes uppbörd var afslutad, hade
på det stora kyrkomötet i-Yienne, i Maj 1312, en ny gärd
blifvit påbjuden. "Med conciliets bifall44 hade nemligen
Clemens V ånyo anslagit tiondedelen af alla kyrkliga inkomster
under 6 år "för att användas till Heliga Landets hjelp och
emot den katholska trons fiender." Erkebiskopen i Upsala
representerade ’på detta möte den svenska kyrkan.
För att till den påfliga cameran öfverföra denna nya
"sexårstionde," som sedan länge låg insamlad i domkyrkorna,
afsändes i Sept. 1326 till Sverige och Norge
dominicaner-priorn Johannes de Serone och kyrkoherden Bernardus de
• Ortolis, båda från södra Frankrike. Deras räkenskaper och
dagboksanteckningar finnas ännu i Vatikanen och äro aftryckta
i Munchs här anförda arbete.
De hemförde dock till Avignon endast hälften af
sexårs-tionden, emedan påfven vid deras afresa till Norden gifvit dem
fullmagt att, om de funno det af nöden, lemna den andra
hälften af både den svenska och den norska tionden till
konung Magnus, för att på det sättet tillmötesgå konungens
hos påfven framställda begäran om hjelp till kriget nlot de
hedniska Karelerna och Ryssarne. Munch fann i det påfliga
registraturet, att de båda nuntierna i afseende på denna
vigtiga angelägenhet erhållit två alternativa fullmagter; enligt
den ena skulle de ega att afstå åt konungen hälften, enligt
den andra endast tredjedelen af sexårstionden. Det är
anmärkningsvärdt,. att de använde den förra, den för konungen
fördelaktigaste. Dessa medel skulle återbäras af konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
