Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
INDIVIDUALISM OCH 8JELFSTYRELSE. 142
ste vidhålla grundsatserna om egendomens såväl som
arbetets rätt; ty då arbete och egendom förutsätta hvarandra,
måste ju upphäfvande af egendomens rätt vara för arbetet lika
förderflig^ som upphäfvande af arbetets frihet skulle vara
tillintetgörande för egendomen.
Men det finnes en ekonomisk skola, — hvilken också helt
naturligt blir en politisk, — som utgår från en rent motsatt
uppfattning. Hon uppfiskar den skenbart skarpa motsats, som
här och der kommit till stånd mellan egendomen och arbetet,
och gör deraf en nödvändig och naturlig motsättning.
Egendomen, säger hon, är det döda "resultatet," arbetet är "sjelfva
lifvet." Egendomen är oberoende af arbetet, arbetet är fiende
till egendomen. I den deraf uppstående konflikten måste
arbetet segra och egendomen förklaras oberättigad. — Så långt
går icke vår författare; men onekligen förråder han i sina
politiska funderingar stark frändskap med detta
åskådningssätt. Det är samma motsättning mellan "arbetet sjelft" som
är "lif och rörelse" och arbetets "resultat" som är "gjord
gerning och stillestånd." Det är samma förbiseende af den
enkla sanningen, att ingen egendom kan uppstå eller existera
utan arbete, hvilken naturligtvis är så mycket sannare, ju mer
man ser sakerna i stort, ju mer man bortser från tillfälliga
afvikelser och betraktar samhällslifvet i dess helhet, och hvilken
alldeles förbjuder oss att uppdraga den af förf. antydda skilnad
mellan "ägande" och "arbetande" klasser i samhället. Det
är slutligen samma förbiseende af egendomens betydelse för
arbetet sjelft, såsom den nödvändiga förutsättningen äfven för
den "rene" arbetarens utveckling till högre mensklighet. Det
är en mycket vacker fras att "den egentlige arbetaren, såväl
på intelligensens som kroppsarbetets område, är i allmänhet,
cæteris paribus (?), mer idealist än representanten af
egendomen." Men då förf. med den egentlige arbetaren öfverallt
menar den som är reducerad till allsingen, eller för att nu
tala om rimligheter, till ett minimum af egendom — kan han
säga oss, hvarifrån denne ideale arbetares idealism skulle
komma? År det på det stadium af mensklighetens utveckling då
menniskorna ännu utan trygghet för morgondagen, utan annan
kraft än sin kroppsliga styrka och sin instinkt, utan stadigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
