Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDlVIDü AL1SM OCH 8JELF8TYREL8E. 131
det senare vinner det gemensamma ändamålet, en harmonisk
utveckling. Så t. ex. i fråga om undervisning och
folkupplysning. Man menar icke allvar, då man stundom säger, att
staten icke har något att göra med denna angelägenhet, eller
att han för densammas befordrande icke får åtaga sig ansvar
och ledning; men man har en mycket allvarlig uppgift, då
man söker visa, huru denna verksamhet måste ordnas, för att
icke förqväfva upplysning i stället för att befordra densamma;
då man, utgående från den sanningen, att familjen dock är den
som i första hand har förbindelse och intresse att
befordra barnens undervisning, derifrån drager den slutsatsen, att
hvarje åtgärd af staten eller kommunen, som minskar denna
pligt eller detta intresse, i sjelfva verket motarbetar den
utveckling den afser att befordra. Det är icke möjligt att bestrida
statens rätt att stifta lagar och använda skatter för
undervisningsväsendet, men man kan påstå, att i mon af sin större
lifskraft, i mon af sin högre förmåga att motsvara kännbara
behof, skall den fria undervisningen tränga sig fram vid sidan
af — och kanske framom — den officiela.
Är denna uppfattning riktig, så följer deraf, att frågan
om samhällets befogenhet att verka för det helas utveckling
icke kan erhålla något allmängiltigt eller filosofiskt svar.
Statsvetenskapen har alltid något i sig af naturvetenskap;
dess filosofiska del räcker icke till för att afgöra de spörsmål,
som det verkliga lifvet oupphörligen framställer på lagstiftaren
och statsmannen. Frågan om beskaffenheten af den
verksamhet, samhället i hvarje fall eger att utöfva, beror på
beskaffenheten af de krafter, å hvilka samhället har att verka, och
kännedomen om de medel, det har att använda.
Civilisationens utveckling förändrar de förra och gifver en allt klarare
insigt om de senares art och betydelse. De vetenskaper, som
analyserat den empiriska verkligheten, framförallt
nationalekonomien, hà derför lemnat vigtiga bidrag till frågans
lösning; men ingen vetenskap kan förespå, huru denna
verklighet i en aflägsen framtid kommer att gestalta sig.
Endast så mycket kan förutsägas, att, huru långt man än må
komma i inskränkning af samhällets positiva verksamhet för
befordrande af en harmonisk utveckling, — bestämmandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
