Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIVIDUALISM OCH SJELF8TYBEL6E.
129
den mest konseqvente af alla individualister, kunde komma ar
denna förlägenhet. Laboulaye och Mill kunna det än mindre.
Ty är s båtens uppgift allenast att skydda individens berättigade
~ verksamhet, hvaraf då härleda den statens verksamhet för
folkupplysning, fattigvård, sjukvård m. m., som dock ligger
äfven de mest individualistiske demokrater om hjertat?
Men på samma gång måste vi framhålla, att frågan
genom nyss antydda svar ingalunda är löst. Det ser t. o. m.
ut, som om den befogenhet, man sålunda åt samhället
tillvunnit, icke skulle kunoa erkänna några gränser. Hvad annat än
samhällets "organiska utveckling" och befordran af
"förnuftsgiltiga intressen" var väl grundtanken hos de välvillige lagstiftare,
som på alla möjliga områden tilläto sig att befordra, reglementera,
skydda och inskränka individens verksamhet? Har man icke
åberopat sig på behofvet af "ordning" vid hvarje ingrepp i
individens privata lefverne och hushållning; har man icke alltid
haft någon vacker fras om harmonisk utveckling och
framåtskridande till stöd för statens protektion af den nationela
industrien? Och då det nu är en oförneklig sanning, att t. ex.
religiositet är ett nödvändigt .vilkor för hvarje
samhällsmedlems, och dermed äfven för hela samhällets, harmoniska
utveckling, skall icke en statskyrkans förfäktare, för sina satser
om den ortodoxa statens pligter, finna ett förträffligt stöd i läran
om dess uppgift att förverkliga rätten — i betydelse af
harmonisk utveckling? Mot dylika konseqvenser hjelper det knappt
att åberopa, huru rätten är det "formelt förnuftiga" o. s. v.,
ty sedan man åt begreppet rätt gifvit dess nyssnämnda högre
betydelse, då det icke längre betyder blott jus, utan äfven
rectum eller den förnuftiga harmonien, då det icke längre
utmärker blott tillåtelse till verksamhet utan äfven förbindelse till
verksamhet, synes i sjelfva detta begrepp icke längre finnas
någon säker gräns för statsmaktens befogenhet.
Frågan kan också belt naturligt icke lösas endast genom
en definition af samhällets ändamål, — ty den är ju lika
mycket en fråga om medlen för detta ändamål. Här spörjesicke
blott: hvad bör samhället blifva? hvarå svaret lyder: ett
harmoniskt utveckladt helt; utan lika mycket: huru kan samhället
blifva ett sådànt harmoniskt helt? Man har härvid att pröfva
Svensk Tidskrift, 187,0, 2 Haft 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
